Etikettarkiv | hundar

Årets första socialiseringsworkshop

På allmän begäran så fortsätter vi med ännu en Socialiseringsworkshop, även denna gången i Tranemo. Jag har redan en del anmälningar till denna populära hundkurs, så vänta inte med att boka din plats!

Behöver du hjälp med att socialisera din hund? Vill du lära dig mer om hundens kroppsspråk, signaler och psykologi? Är du och din hund i behov av ett säkert ställe där din hund kan socialiseras under kontrollerade former? Då är detta kursen för dig!!

Helgen den 20-21 februari kommer Dogs of Pegasus att hålla ytterligare en socialiseringsworkshop, även denna gången i Tranemojyckarnas lokaler. Vi vänder oss till alla som vill lära sig mer om hundar, utveckla sin strategi och slipa på sina tekniker för att ta kontrollen vid hundmöten och närmare umgänge hundar (och människor!) emellan. Kursen ger hundägaren möjlighet att lära känna sin hund på en djupare nivå och samtidigt få mer kunskap om hur man läser av andra hundar för att kunna göra korrekta bedömningar och ta bättre beslut vad det gäller sin hund. Man får också chansen att träna i ett säkert och anpassat upplägg, där igenkänningsfaktorn bland deltagarna är hög. Det är en ”hands on” workshop som är framtagen för att förbättra kommunikationen och därmed relationen mellan hund och ägare.

Missa inte din chans att delta i en mycket lärorik, nyttig och kanske avgörande workshop där du kan vända något negativt till något positivt och påbörja resan mot harmoniska promenader, inklusive hundmöten, miljöträning och socialisering!! ALLA hundar är välkomna!

VAD: Socialiseringsworkshop

VAR: Tranemojyckarnas lokaler, Tranemo. För den som behöver övernatta så finns Tranemo hotell i närheten, där också hundar är välkomna förstås.

NÄR: Lördag och söndag, 20-21 februari, hela dagar.

KOSTNAD: 3000 kr/ekipage med 1 människa + 1 hund. Ytterligare person ifrån samma hushåll går för halva priset och ytterligare hund ifrån samma hushåll kostar 700 kr. Deltagare utan hund betalar 2300 kr.

HUR: Anmälan görs till dogsofpegasus@live.com, och då vill jag veta hundägarens namn och tfn, samt namn, sort, kön och ålder på hunden. Beskriv kortfattat vad er problematik består av (om sådan finns), och ta gärna med om hunden är kastrerad eller inte. Obs! Man är garanterad en plats när man har mottagit en skriftlig bekräftelse.

Under workshopen kommer jag att gå igenom alla ekipagen och arbeta efter deras förutsättningar.

Vi kommer att:

Koppelträna
Träna på hundmöten
Träna på olika tekniker för att vägleda hunden
Studera hundarnas kroppsspråk och kommunikation
Utrustas med värdefulla mentala verktyg för att bli den ledare som hunden behöver och förtjänar
Gå igenom de vanligaste ”gör/gör inte” vad gäller socialisering
Få deltagarnas frågor besvarade och diskutera deras problematik
Plus flera andra övningar och mer därtill!
Det finns ingen anledning att dras med hundproblematik längre! Boka din plats idag!

Mot balans.

IMG_1738

Vilka är dina rasegenskaper?

Det började som en rolig och lite löjlig tanke, men sedan kom jag att tänka på det mer och mer och tycker själv att det till sist utvecklades till en intressant idé. Jag funderade på mina föräldrar och deras personliga egenskaper, fast översatt till hundar, och slutligen vad detta innebär för mig. Låt mig förklara.

Om min pappa hade varit en hund så hade han i så fall varit en molosser (typ napolitansk mastiff) blandat med apporterande fågelhund (typ labrador). Han var stor, lat, lojal, lugn, duktig på sitt arbete, familjekär, social, godtrogen och tyckte om att jaga och vara utomhus. Och mat.

Min mamma skulle då bli en terrier (typ jack russel med sting av svart rysk) eftersom hon är högenergisk, rolig, intelligent, lättexalterad, temperamentsfull, alert, redo, arbetsam, fostrande, uthållig, ihärdig, väldigt misstänksam mot främlingar och inte den som backar för en fajt.

Vad blir då jag för en sorts hund? Jo, jag ser mig nog som en mix av alla de där egenskaperna. En helt galen blandning med ett mestadels vinnande koncept, om jag nu får säga det själv ;). Så många roliga motsägelser i en och samma människa, liksom! En arbetsam latmask som är både lugn, temperamentsfull, social, självständig, misstänksam, godtrogen, uthållig… och matglad :).

Vilka är dina hundrasegenskaper och var de ärftliga i ditt fall också?

 

Mot balans.

* Få för guds skull inte för er att jag främjar någon konstig avel här nu 😉

Man kanske skulle varit som en pitbull; glad, följsam, intensiv och otroligt kärvänlig <3

Man kanske skulle varit som en pitbull; glad, följsam, intensiv och otroligt kärvänlig ❤

Socialiseringsworkshop i Skåne

Har du problem med hundmöten? Behöver du hjälp med att socialisera din hund? Vill du lära dig mer om hundens kroppsspråk och signaler? Är du och din hund i behov av ett säkert ställe där din hund kan socialiseras under kontrollerade former? Då ska du läsa vidare!

Helgen den 29-30 augusti kommer Dogs of Pegasus och Dogs of Love att hålla en socialiseringsworkshop på Rögle gamla skola, mellan Ängelholm och Helsingborg.
Vi vänder oss till alla som vill lära sig mer om hundar, utveckla sin strategi och slipa på sina tekniker för att ta kontrollen över sin hund vid hundmöten och umgänge hundar (och människor!) emellan. Under workshopen får hundägaren möjlighet att lära känna sin hund på en djupare nivå och samtidigt få mer kunskap om hur man läser av hundar för att kunna ta bättre beslut vad det gäller sin hund. Man får också chansen att träna i ett säkert och anpassat upplägg, där igenkänningsfaktorn bland deltagarna är hög. Denna workshop är framtagen för att förbättra kommunikationen och relationen mellan hund och ägare, och vi arbetar praktiskt för mest effektiva resultat.

Missa inte din chans att delta i en mycket lärorik, nyttig och kanske avgörande workshop där du kan vända något negativt till något positivt och påbörja resan mot harmoniska promenader – inklusive hundmöten, miljöträning och socialisering!! ALLA hundar är väkomna!

Vad: Socialiseringsworkshop

Var: Rögle gamla skola

När: Lördag och söndag, 29-30 augusti, hela dagar.

Kostnad: 2800 kr/ekipage med 1 människa + 1 hund. Ytterligare person från samma hushåll går för halva priset, och ytterligare hund från samma hushåll kostar 700 kr extra.

Hur: Anmälan görs till dogsofpegasus@live.com, och då vill vi veta hundägarens namn och tfn, samt namn, sort, kön och ålder på hunden. Beskriv kortfattat vad er problematik består av (om sådan finns), och ta gärna med om hunden är kastrerad eller ej.
Obs! Man är garanterad sin plats när man har mottagit en skriftlig bekräftelse.

Under workshopen kommer vi att gå igenom alla ekipagen och arbeta efter deras förutsättningar.

Vi kommer att:

* Koppelträna
* Träna på hundmöten
* Visa och träna på olika tekniker för att vägleda hundarna
* Studera hundarnas kroppsspråk och kommunikation
* Utrusta ägarna med värdefulla mentala verktyg för att bli den ledare som hunden behöver och förtjänar
* Gå igenom de vanligaste ”gör & gör inte” vad gäller socialisering
* Besvara alla deltagarnas frågor och diskutera deras problematik
* Plus flera andra övningar och mer därtill!

Vet du någon som behöver den här workshopen? Dela gärna detta inlägg! Nu finns det ingen anledning till att dras med hundproblematik längre!

Mot balans.

IMG_5064

Rätt tidpunkt är A och O

Något av det bästa med hundar är att man alltid kan börja om, och ingen tid passar så bra som just NU. Genom att applicera den enkla formeln av motion, disciplin och kärlek – i den ordningen – ser man till att skapa och bibehålla en balanserad hund livet ut.

Eftersom många ersätter motion och disciplin med endast kärlek, eller i alla fall blandar ihop dessa komponenter så att de hamnar i fel ordning, så behöver vi ofta fokusera på att introducera de andra delarna för dem som har problem med sina hundar. De flesta är ju redan experter på hur man ger en hund kärlek, och det är inget som helst fel i det. Det är mer än ”okej” att ge sin hund kramar, pussar och andra former av ömhetsbevis och belöning. Vad som däremot är väldigt viktigt, t.o.m. avgörande för om du ska försätta en hund i obalans eller inte, är NÄR du gör det.

Det är vanligt att folk ger sina hundar kärlek vid fel tillfällen. Det kan vara att man egentligen är ute efter att trösta hunden om den upplever något obehagligt, det kan hända när man möts av en upphetsad hund när man kommer innanför dörren, och det kan också ske när man omedvetet låter sig domineras av en hund. Det finns otaliga exempel på tillfällen då man använder sig av affektion utan att inse att man faktiskt belönar ett oönskat tillstånd hos hunden. Genom att göra så ger man alltså näring åt den rädsla, upphetsning, dominans o.s.v. som man ju egentligen vill göra sig av med!

En osäker hund som är rädd för, säg, en omkring-blåsande plastpåse blir inte mindre rädd av att man klappar och talar ömsint till den i det läget. Ömkan ger oss en svag energi, en energi som den rädda hunden inte kan hämta någon stabilitet ifrån. En osäker hund söker inte trygghet hos en svag person, och genom att klappa den samtidigt som den är rädd belönar man faktiskt det oönskade tillstånd den befinner sig i, vilket innebär att man t.o.m. förstärker det. Med andra ord har du snart en hund som inte bara är livrädd för flygande plastpåsar, den kommer tids nog även att vara rädd för det mesta, eftersom man (omedvetet) har vårdat den rädsla hunden så desperat behöver hjälp att bli av med!

En hund som möter en i dörren genom att hoppa, krafsa, gnälla, skälla och kanske t.o.m. nafsa, är inte – som många vill tro – en glad hund. Det är en upphetsad hund, och upphetsning som man inte bjudit in till och som dessutom är på den nivån, kan utvecklas till allvarligare beteenden längre fram, om det inte redan har gjort det. Man kan tycka att det beteendet i sig är ganska charmigt och många beskriver det även som ”mysigt” när ens hund ”välkomnar” en hem med sådan entusiasm. Vad man däremot missar många gånger är kopplingen mellan det scenariot och att hunden t.ex. skäller på andra hundar, drar i kopplet o.s.v. Allt hör nämligen ihop och obalans i ett område kan få konsekvenser i ett annat.
Vanligt är att man själv ”smittas” av hundens upphetsade energi och börjar ropa, skratta och ”pipa” åt hunden. Vissa ger sig också in i ”leken” och slänger sig kanske på golvet och brottas lite.
Bara det att det är ingen lek. Inte för hunden i alla fall. Åtminstone inte på dina villkor!
Lek är en form av belöning, lika mycket som det är att klappa, busa och ”pipa” med rösten. De är alla varianter av ömhetsbevis och förstärker alltså hundens sinnestämning.

Jag konsulterade en kvinna som tog kontakt med mig för att hon inte kunde kontrollera sin hunds vaktinstinkt och hur han betedde sig när hon fick gäster. Konsultationen pågick länge och vid ett tillfälle lutade sig hunden emot mig. Han la en hel del av sin tyngd mot mig där jag satt bredvid honom på golvet. Jag fick honom att flytta på sig, och kvinnan såg fundersam ut. Jag frågade om han brukade luta sig emot henne också, och blev inte förvånad när hon svarade att han ”alltid gör så där”. När jag frågade vad hon gör då sa hon att hon tycker det är lite mysigt när han visar ”tillgivenhet” på det sättet, så hon klappar och kliar honom.
Hon blev väldigt överraskad när hon fick lära sig att det beteendet är en dominanshandling och att det inte bör tillåtas. Jag förklarade skillnaden mellan en hund som ”ber om lov” till att få närhet genom att vara undergiven och kontaktsökande, och att som han bara komma fram och börja hänga över en.
Hunden gick plötsligt fram till sin ägare och lutade sig emot henne istället! Då bad jag henne att försöka putta bort honom. En respektfull hund hade genast flyttat på sig men han bara studsade tillbaka! Hur mycket hon än puttade på honom så höjde han inte ens ett ögonbryn och fortsatte bara att luta sig. Det här var en stor ”aha-upplevelse” för hundägaren. Plötsligt insåg hon hur ofta han faktiskt dominerar henne och hur stor roll det spelar i de områden hon sökte hjälp för.

Min poäng är denna: Ge gärna era hundar massor av beröm, ömhet och kärlek – men vid rätt tidpunkt! Tänk på vad det är ni faktiskt belönar, vilket tillstånd ni egentligen förstärker. Det kan som sagt bli eller vara en stor och viktig del av anledningen till att man har problem med sin hund, och kom ihåg att små problem lätt blir stora.

Puss på dig, Yoshi!

Yoshi får sig en stor, blöt puss när han minst anar det, nämligen när han är lugn och undergiven. Frågan är bara om den var för min skull eller hans, han ser ju verkligen nöjd ut (?!)…

Vad du ”ser” är vad du får

Att visualisera det resultat man vill ha är en väldigt viktig komponent för att uppnå framgång, oavsett område. Vad man förväntar sig lever man oftast upp till, eftersom intention är en så stark drivkraft. På samma sätt som det är lätt att misslyckas med något man egentligen aldrig trodde på eller kände för, är det så mycket enklare att lyckas med det man gett sig fanken på! Det är ingen slump att världens mest framgångsrika människor, oavsett sysselsättning, verkligen brinner för det de gör. Det är heller ingen slump att så många människor har fastnat i en ond cirkel vad det gäller sina olika (o)vanor, inte minst med sina hundar. Vi har ju så svårt att släppa taget om gamla erfarenheter och inser inte att vad som händer många gånger faktiskt är självuppfyllda profetior; skörden av det vi sått i form av vad vi har visualiserat och projicerat dessförinnan.

Vi tar ett exempel:

Din hund gör utfall mot andra hundar. Du söker hjälp för detta och berättar att så här är det. Jag tar hunden och så går vi alla tre på en promenad. Hunden gör inga utfall, trots att vi möter nya hundar hela tiden. Vad är det som händer? Ljög du för mig?

Nej, naturligtvis gjorde du inte det. Du talade bara om hur det ser ut ifrån ditt perspektiv, men du missade att se din egen roll i det hela. Varför hunden började med att göra utfall i ditt sällskap är en sak, varför den har fortsatt är en annan. Du har nämligen upprätthållit hundens beteende, inte helt otippat p.g.a. vad du ”ser” framför dig innan du ens tar fram kopplet:

Du ska ut och gå kl.15 men redan tjugo i börjar du våndas inför vad som komma skall. Med tiden blir detta till en (o)vana och du märker inte ens att du gör så längre, även om det räcker med att titta på hunden för att se hur det verkligen står till.
Du slänger snabba blickar på klockan och blir nervös. Vissa människor intalar sig högt så att alla kan höra att ”Det är ingen fara, det ska nog gå bra, jag är inte alls orolig, inte det minsta!”, medan andra knyter nävarna, rynkar pannan och biter sig i läppen; ”HUR ska detta gå?!?”.
Förnekelse eller inte, du tar fram kopplet och tar på hunden. Väl ute går du och spanar. Det är viktigt att du får syn på den andra hunden först, något annat går ju inte. Får du bara se den först så löser det sig, då kan du ta en annan väg…
Men oj! Herregud! Det kommer en hund och du hinner inte vika av! Du virar kopplet runt, runt, runt din handled. Snart är hela armen täckt av koppel och du börjar antingen rycka och dra och ”fya” hunden redan nu, eller så börjar du med; ”Kom här, lilla gubben, titta på mamma. Titta på mamma. Såja, gubben, titta på mamma. Neeej, hjärtat, här är jag. Neeeej… Nej! NEEEJ! NEJ, sa jag! HIT! HIIIT!”, och så är hunden igång igen.

Det finns mer än en sak att anmärka på i den här berättelsen, men det börjar med en grej och det är förstås vad du tänker på när du vet att det börjar närma sig promenaddags. Du ser tillbaka på gamla erfarenheter och föreställer dig att det ska bli som sist, istället för att leva i nuet och koncentrera dig på att vara positiv, på riktigt.
Om du lär dig att tänka annorlunda inför en promenad, om du väljer att ändra din attityd och din inställning till själva momentet, så kan det i sig göra underverk för slutresultatet. Om du ser till att visualisera hur du VILL att det ska gå till, och projicerar den bilden redan INNAN du tar fram kopplet, så ”smittar” det av sig till din energi och ditt kroppsspråk, som i sin tur förmedlar ett budskap till hunden. Det är upp till dig om du vill meddela hunden att det är något farligt eller roligt på gång. Kom bara ihåg att du måste TRO på det du ”ser” framför dig! För att det ska fungera måste du fokusera på din ”inre bild” så till den milda grad att du t.o.m. känner dig annorlunda än tidigare. Glöm inte att slappna av, sträcka på dig, dra bak axlarna och ta ett djupt andetag – nu är du redo!

P.S: Det här kan du applicera på alla områden i ditt liv, vare sig det har med hundar att göra eller inte. Det spelar heller ingen roll vad du har för hund eller vilket problem ni har, detta handlar om en attityd som med lite ansträngning och engagemang blir ett nytt sätt att tänka och förhålla sig till, på heltid.

Testa att ta hjälp av detta enkla och kostnadsfria verktyg, du kommer att bli förundrad!

På väg ut

Det här hade inte slutat så glatt och bra om vi inte hade förväntat oss bästa möjliga resultat.

,

På kurs hos Cesar Millan, Mannen som talar med hundar

I oktober fick jag chansen att gå en kurs i hundpsykologi under ledning av några av världens främsta experter, nämligen Cheri Lucas, Brian Agnew och Cesar Millan. Kursen hölls på Cesars Dog Psychology Center i Santa Clarita, Kalifornien, och med mig hade jag vår lilla mops, Adela.

Jag såg enormt mycket fram emot den här upplevelsen, och jag blev knappast besviken! Trots mina försök till att inte ha för höga förväntningar var de förmodligen skyhöga ändå, och ändå blev det så otroligt mycket bättre än jag någonsin hade kunnat drömma om. Jag träffade människor ifrån världens alla hörn, både ”vanliga” hundägare och människor som på ett eller annat vis har hundar som sitt yrke. Det var verkligen en ära att få kontakt med alla dessa underbara ”hundmänniskor”, inte minst mina främsta förebilder och mentorer på avstånd!

Adela var som en dröm under hela resan. Jag tog med henne för att sätta henne på prov, för att se hur hon har utvecklats sedan jag tog emot henne för 4 år sedan, då hon led av extrem stress och en variant av separationsångest. Jag var nyfiken på att höra vad Cheri, Brian och Cesar hade att säga om henne, och inte var jag beredd på att det skulle visa sig att det inte finns något problem att ta upp! Adela skötte sig nämligen exemplariskt, först under själva flygresan, som faktiskt tog ca 15 timmar. Hon låg i sin väska hela vägen, utan en enda protest. Hon SOV, helt enkelt! På hotellet var hon lika duktig, till och med när hon fick sova i ett annat rum än jag, något som hade varit omöjligt utan att hon svimmade av stress för bara ett par år sedan. Hon var naturligtvis med mig under hela kursens gång, och när en annan kursdeltagare, som arbetar med att utbilda och certifiera servicehundar, tyckte att Adela passar utmärkt som servicehund – och till och med erbjöd sig att certifiera henne! – kände jag mig mäkta stolt… Tänk att denna lilla servicehund-kandidat en gång var på vippen att bli avlivad för att hon ansågs vara omöjlig att hantera. Det ni!

Jag fick bra omdömen under kursen, bl.a. för min ”zen-liknande energi” (det tyckte jag var lite häftigt), sättet jag förde mig på och hanterade hundarna under en flockpromenad, och mitt räddnings/rehabiliterings/omplaceringsarbete. Cesar bekräftade mina tankegångar kring flock-rehab och gav mig komplimanger för vårt arbete. Han var fascinerad över att vi hanterar så många som 20 hundar åt gången, samma antal som han själv har på centret för tillfället! Det känns otroligt roligt för oss att få denna uppbackning från mannen som tog oss mot början av vår resa mot balans, både inom oss själva och i flocken. Jag har speciella minnen av stunder från denna upplevelse som jag aldrig kommer att glömma, som har stärkt vad vi tror på och strävar efter, nämligen att alla hundar har rätt till balanserade liv.

Vad jag tog med mig hem var alltså ett ännu starkare driv än förut, med en större känsla av hopp inför framtiden för hundar världen över, och med en djupare förståelse för hund- OCH människopsykologi.

Det här var en alldeles magisk möjlighet för mig och jag är omåttligt glad, tacksam och ödmjuk inför att ha fått den här chansen, bland alla hundratals sökande ifrån hela världen! Nu blir det att se till att det gav resultat!

Fokuserad är bara förnamnet…

Adela var superduktig!

Den som inte frågar får inga svar 😉

Utomhuslektion i värmen.

Snackar hund med Lea.

Flockpromenad.

Tillsammans med mina förebilder, Brian Agnew, Cesar Millan och Cheri Lucas.

Cesar & jag – och hundarna förstås! Adela tog plats i Cesars famn medan Junior nöjde sig med front row 😉

En mycket stolt tjej får sitt efterlängtade diplom 🙂

Hundar reagerar, inte resonerar

Igår fick jag nöjet att träffa trevlig och go’ potentiell adoptör av en spansk hund. Under promenaden pratade vi en hel del om hundpsykologi och det var mycket intressant för mig att ta del av hennes syn på saker och ting. Hon gav intrycket av en varm och mjuk person som enligt egen utsago hade lätt för att överösa hundar med kärlek, samtidigt som hon ändå visste att de behöver regler och struktur. Hon berättade för mig om en incident som påminde mig om hur många reagerar när de ställs inför liknande situationer.

Kvinnan hade övertagit en (svensk) omplaceringshund som hon och hennes familj hade fallit pladask för. Den var liten och nätt, glad och social och naturligtvis hur söt som helst. De första tre dagarna passerade utan minsta problem. Hunden var glad i alla, men tydde sig mest till kvinnan. Hon hade redan bestämt sig för att inte ge den för mycket uppmärksamhet de första dagarna, vilket hon tyckte sig fullfölja ganska bra. Hunden följde henne som en skugga och det var uppenbart att han tydde sig mest till henne, resonerade hon.

När kvinnan gick ut för att hämta något i sin bil var således särbon ensam hemma med hunden. Hunden hade då hoppat rätt upp i soffan och gått fram till mannen (”för att bli klappad”, som hon sa), varpå han börjar klia hunden under hakan. Hunden i sin tur börjar morra åt mannen, som då i rent obehag försöker fösa undan hunden. Det hela slutar med att hunden hugger tag i mannens hand och biter rejält. Efter denna incident åkte kvinnan raka vägen tillbaka till omplaceringshemmet med hunden i rädsla för att den skulle kunna bita hennes 12-åriga son. Hon förklarade för mig att den hade gått till attack ”från ingenstans” och undrade hur det kom sig att den reagerade så helt plötsligt, samt vad man egentligen gör med en sådan hund.

Av hennes förvånade uttryck att döma antar jag att hon inte fick det svar hon hade väntat sig. Jag sa att det finns en mycket god förklaring till hundens reaktion, att det är fullkomligt normalt och att det med all säkerhet inte hände utan förvarning…

Så här är det: Precis som jag tog upp i mitt förra inlägg, skvallrar hundens beteende om sanningen. Kvinnan må ha en historia, men hundar resonerar och planerar inte, de bara reagerar. Det är oklart om hunden hade fått tillåtelse att hoppa upp i soffan till att börja med, men sedan går den alltså självsäkert fram till mannen och ställer sig med tassarna i hans knä, vilket han tolkar som att hunden vill bli klappad. Oavsett vad hunden ville i det ögonblicket var det i själva verket en dominanshandling från dess sida. Hunden krävde uppmärksamhet, vilket inte alls är hans plats att göra! Dessutom morrar hunden åt honom och även det visar att den saknade respekt för honom. Det sista hunden gör är att bita, vilket helt klart framkallades av mannens osäkra bortfösning. Bettet var en markering mot mannen för att han tog sig friheten att ta i hunden, som fått lära sig att han är flockens (familjens) alfahanne.

Jag har inte själv träffat särbon så jag har ingen uppfattning hur han är som person, men denna incident talar sitt tydliga språk: han hade inte lyckats att sätta sig i respekt hos hunden och han var definitivt inte hundens flockledare, för då hade detta aldrig hänt. Hunden utmanade mannen genom att kräva uppmärksamhet som han uppenbarligen fick, varpå han börjar morra för att styra upp sin underordnade. Morrningen var alltså en varning och även om han ville bli klappad från början har han som flockledare rätt att bestämma när det ska upphöra. Morrandet gav upphov till obehag hos mannen, som då föste bort hunden. Detta skedde inte på ett auktoritärt och ogillande sätt, utan mest ogillande. Eftersom energin bakom denna handling var för svag tolkades den inte av hunden som en korrigering, vilket i sin tur ledde honom till att korrigera mannen istället!

Så hur skulle de ha gjort? Eftersom jag inte observerade vad som föregick under familjens korta tid med hunden kan jag inte kommentera mer än denna specifika incident, men jag vill ändå påpeka att hunden inte ”plötsligt” blev så här. Uppenbarligen hade hunden lätt för att ta sig an ledarrollen och bl.a. därför antas den ha varit naturligt dominant. Med det i åtanke skulle hela familjen (kvinnan, särbon, sonen) ha uppvisat en enad front och ignorerat hunden de första dagarna. Utöver att mata och rasta honom skulle de ha gett honom minimal uppmärksamhet tills han hade underkastat sig och accepterat rollen som följare. De skulle ha haft tydliga regler och sett till att hunden fick jobba för sina privilegier, som t.ex. att bli kelad med. Han skulle inte få hoppa upp i soffan utan tillåtelse och de skulle inte ha kelat med honom förrän han hade visat sig undergiven genom sin energi och sitt kroppsspråk. Om detta hade gjorts så hade hunden varken morrat eller bitit. Attacken var helt enkelt en reaktion på alla feltolkningar, missförstånd och bristen på ledarskap ifrån människornas sida, och inte något den planerade för att vara elak. Inte heller har den ”en skruv lös” och borde avlivas – faktiskt är den helt normal, om än i obalans!

Min förklaring fick kvinnan att ifrågasätta om hon skulle ha hund överhuvudtaget, eftersom hennes mjuka energi och lust till att ”jollra” med hunden faktiskt finns där. Det betyder kanske att hon inte är en lämplig hundägare? Alltså, det är ju ett sätt att se på saken. Själv föredrar jag att vända på det och säga att det vore väl underbart om hon nu när hon är medveten om sina svagheter, skaffade hund för att ändra på det! Att vi är på ett sätt idag betyder inte att vi måste vara det imorgon. Varje dag är en ny dag och ofta blir det vad man gör det till!

Hur vill du vara? Make it happen! 🙂

Mafaldah är en naturligt dominant hund. Att försätta henne i obalans skulle få väldigt negativa konsekvenser. Naturligt dominanta hundar kräver en större närvaro och extra fokus av sina ägare, men det är väl värt det!

Människor berättar sagor, hundar säger sanningen

Människan må vara kapabel till att ha en livlig fantasi, men hundar har alla fyra tassarna på jorden…

Din hunds beteende talar om hur du mår. När vi människor tar till ursäkter, bortförklaringar och långa, krångliga analyser, talar hundar endast klarspråk: dess beteende är en direkt reflektion av hur du känner dig på insidan. I vissa fall ligger känslorna långt under ytan och andra gånger känner man igen sig direkt, men en sak är säker – hundar ljuger inte.

En stressad hund har sällan en lugn matte, en osäker hund har sällan en självsäker sådan o.s.v. En hund med problem har alltså en ägare som behöver gå till botten av något hos sig själv. Att komma till denna insikt kan vara mycket svårt. Ofta är man mer benägen att se till hunden och beskylla den, dess omständigheter eller förflutna för vilka problem man kan tänkas ha med den. Många har ingen aning om att källan till problemet kan vara de själva, andra lever i djup förnekelse och söker hela tiden medvetet eller omedvetet efter svar som pekar på hunden.

En sak som vi tror stenhårt på är att man kanske inte alltid får den hund man ville ha, men åtminstone den hund man behöver. Detta innebär att oavsett om din hund lever upp till dina ideal eller ej, så har den garanterat något att lära dig. Om din hund uppvisar problembeteenden kan du alltså lära dig något nytt om dig själv, alternativt se det som en påminnelse om att du bör göra upp med dina svagheter. I vissa fall går det så långt att du blir illa tvungen! Se det dock som ett utmärkt tillfälle att lära känna dig själv på riktigt, bemöta dina sämre sidor och ta itu med dem. Inte bara din hund, utan också du själv, kommer att tacka dig för det…

Evian – en hund som lärde mig att jag var överbeskyddande och att jag måste göra något åt det, något jag idag är mycket tacksam för!

Ut till skogs

Alfie trivs bäst när han får röra sig över stora områden, lös dessutom. För att stilla hans begär och själv få den där välbehövliga stunden till att reflektera och rensa skallen beger vi oss ofta ut till skogs. Legolas, mästaren i lydnad (utan att vara lydnadstränad!), fick igår följa med till sin stora förtjusning. Vandringen i sig är ett utmärkt sätt att stärka relationen mellan flockledare (ägaren) och följare (hunden) eftersom man i migrationstillstånd gärna bildar en organiserad struktur ledd av ledarfiguren. Se bara till att den figuren är du! Förutom att man dessutom tillgodoser hundens motionsbehov har man också med sig en nöjd och avslappnad kompis hem, och vad gör väl inte det för husfriden?

Alfie i sitt rätta element.

Legolas njuter i det fria.