Arkiv

I veckan som gått

Få saker är så givande och tillfredsställande som att kunna hjälpa någon på traven med ett problem som har tagit upp en stor del av deras liv, ett problem som dagligen drar mycket energi. Det blir så dyrt att leva så och det är en enorm befrielse att slippa.

Det kanske är lätt att underskatta vad det innebär att ha problem med sin hund, en hund eller hundar som man älskar. Man vill så väl och ändå kan det bli så fel, och det är lätt att tappa humöret på vägen. Men det finns hopp.

Jag är själv en person med många mål och drömmar. Jag tycker inte om att behöva begränsa mig, så lyckligtvis har jag ett jobb som kräver att jag gör precis tvärtom. Jag vill motivera folk till att ta ut svängarna och höja sina ribbor. Jag skulle vilja att man vågade satsa stort och inte höll tillbaka när det kommer till ens inre balans och harmoniska relation till sin hund. Om du tvekar redan i tanken, om du håller tillbaka dig själv när det handlar om något du vill uppnå – hur ska du ta dig dit? Om du inte ens kan övertyga dig själv, hur ska du övertyga någon annan?

Denna veckan har jag bjudits in i många fantastiska människors liv. Det har handlat om diverse problematiska situationer som vi har kunnat vända till något positivt tillsammans. Man dök upp tveksam, skeptisk och nedstämd. Vissa var väldigt nervösa, andra riktigt ledsna och frustrerade. Några hade garden uppe, och somliga var extremt mottagliga redan från början, som om ett desperat rop på hjälp äntligen blev besvarat.

 

Ann-sofie kom med Roxy och Ulrik. Promenaderna var besvärliga och Ann-sofie kunde inte nöja sig med det, vilket jag är väldigt glad för. Hon också, visade det sig :). Ann-sofie åkte 30 mil för att besöka mig och konsultationen var minst sagt lyckad. Jag vet inte vem som var mest paff över framstegen, för jag häpnades verkligen över Ann-sofies förmåga att direkt kunna släppa allt det gamla och leva i nuet. Den biten brukar vara lättare sagd än gjord, men Ann-sofie slösade ingen tid! Hon slappnade av som om jag tryckte på en knapp, och dessutom fick hon överge en gammal farhåga om att Roxy inte tycker om schäfrar – hon föll nämligen som en fura för snygge Goliath ;). Ulrik, däremot, han var mindre förtjust. Han tyckte Goliath var riktigt läskig först. Skillnaden nu mot innan var att nu hade Ann-sofie höjt sin ribba, så vi nöjde oss inte förrän Ulrik och Goliath gick lugnt och fint sida vid sida. Då upptäckte Ulrik att Goliath nog inte var så dum ändå, och dessa fina hundar fick en ny kompis. När vi sa hejdå var Ann-sofie som en helt ny människa. Hon sträckte på sig och glädjen lyste ur hennes ögon. Den utstrålningen lever jag på än.

 

Jag tog mig också en sväng till Eva och Tobbe i Helsingborg. Där möttes jag av deras stora, underbara flock. Eva och Tobbe hade problem med framför allt tre utav deras sex chihuahuor och deras russkiy toy-hane, och Eva delade upp dem både hemma och när det var dags för promenad. När jag frågade varför Eva inte tog dem allihop på en gång fick hon stooora ögon och sa; ”Jamen, det hade ju vart en DRÖM!”. Samtidigt tittade hon på mig helt oförstående, som om det vore en hypotetisk fråga eftersom det egentligen inte går. Då drog jag den långa versionen om att det är slut-begränsat för hennes del: Nu ska här flockpromeneras!

Vi begav oss ut i regnet och trotsade både kyla och blåst. Eva fick sig några råd och sen valsade hon iväg som om hon aldrig hade gjort annat. Jag tror vi var minst lika stolta över henne båda två… Att kunna ta ut alla de små ihop kommer underlätta Evas vardag enormt. Sedan var det nästa uppdrag. Det finns nämligen två pyreneiska mastiffer och en japansk spets i familjen också, och den vackra Prada (en utav mastifferna) drog som en ångvält i koppel. Med hjälp utav några enkla justeringar hade Eva styrt upp även den biten, och idag rapporterar hon:

”Prada som dragit runt mig i tre år går helt plötsligt fot.”

Ja, så kan det gå med rätt inställning och bra tips på vägen :).

 

Så idag fick jag äntligen träffa Bella, den mysiga rottweilern från Varberg, med två underbara, väldigt engagerade ägare. Bella och andra hundar var ingen rolig kombination, men observera ordvalet VAR. För nu blir ändring på det! Idag fick vi se allihop att Bella inte bara är hanterbar vid väldigt närgångna möten – hon kan gå i flock också!

Bella fick träffa både stora och små hundar, balanserade som obalanserade. Vid första mötet sattes vi alla på prov, Bella hade en hel del överskottsenergi att göra sig av med. Vi fick sannerligen jobba för det – och svettigt värre blev det – men det gav fantastiska resultat! På bilden ser ni Bella gå med Goliath, Millennia, Daysee, Faro och Correia. Om inte det är fantastiskt så vet jag inte vad, Bella hade ju helt andra intentioner när hon kom, och inte har hon umgåtts med andra hundar på det här sättet heller. Bellas ägare har aldrig svikit, men andra människor har det. Det har föreslagits avlivning, bland annat, något som idag inte finns på kartan. Som människor måste vi ofta se för att tro, och idag fick Bellas ägare inte bara se, utan också uppleva Bella i harmoni med andra hundar så nu VET de att det går. Deras resa börjar nu, och jag ser verkligen fram emot att följa dem på vägen.

Med dessa tre historier vill jag förmedla till alla er där ute att ni inte ska ge upp. Hur mörk en situation än verkar så finns det hjälp att få. Dessa tre ekipage befann sig fram tills nyligen i det mörkret, men kan nu se ljuset i andra änden tunneln. Att lära en människa att fokusera på rätt saker, släppa det onödiga, och rehabilitera sin hund mentalt, det är ingen ”quick fix”. Lyckligtvis var alla dessa ansvarsfulla ägare villiga att gå den extra milen för sina älskade hundar och det kommer att ge utdelning.

Så, mina vänner; Mot Balans!

 

 

Rätt tidpunkt är A och O

Något av det bästa med hundar är att man alltid kan börja om, och ingen tid passar så bra som just NU. Genom att applicera den enkla formeln av motion, disciplin och kärlek – i den ordningen – ser man till att skapa och bibehålla en balanserad hund livet ut.

Eftersom många ersätter motion och disciplin med endast kärlek, eller i alla fall blandar ihop dessa komponenter så att de hamnar i fel ordning, så behöver vi ofta fokusera på att introducera de andra delarna för dem som har problem med sina hundar. De flesta är ju redan experter på hur man ger en hund kärlek, och det är inget som helst fel i det. Det är mer än ”okej” att ge sin hund kramar, pussar och andra former av ömhetsbevis och belöning. Vad som däremot är väldigt viktigt, t.o.m. avgörande för om du ska försätta en hund i obalans eller inte, är NÄR du gör det.

Det är vanligt att folk ger sina hundar kärlek vid fel tillfällen. Det kan vara att man egentligen är ute efter att trösta hunden om den upplever något obehagligt, det kan hända när man möts av en upphetsad hund när man kommer innanför dörren, och det kan också ske när man omedvetet låter sig domineras av en hund. Det finns otaliga exempel på tillfällen då man använder sig av affektion utan att inse att man faktiskt belönar ett oönskat tillstånd hos hunden. Genom att göra så ger man alltså näring åt den rädsla, upphetsning, dominans o.s.v. som man ju egentligen vill göra sig av med!

En osäker hund som är rädd för, säg, en omkring-blåsande plastpåse blir inte mindre rädd av att man klappar och talar ömsint till den i det läget. Ömkan ger oss en svag energi, en energi som den rädda hunden inte kan hämta någon stabilitet ifrån. En osäker hund söker inte trygghet hos en svag person, och genom att klappa den samtidigt som den är rädd belönar man faktiskt det oönskade tillstånd den befinner sig i, vilket innebär att man t.o.m. förstärker det. Med andra ord har du snart en hund som inte bara är livrädd för flygande plastpåsar, den kommer tids nog även att vara rädd för det mesta, eftersom man (omedvetet) har vårdat den rädsla hunden så desperat behöver hjälp att bli av med!

En hund som möter en i dörren genom att hoppa, krafsa, gnälla, skälla och kanske t.o.m. nafsa, är inte – som många vill tro – en glad hund. Det är en upphetsad hund, och upphetsning som man inte bjudit in till och som dessutom är på den nivån, kan utvecklas till allvarligare beteenden längre fram, om det inte redan har gjort det. Man kan tycka att det beteendet i sig är ganska charmigt och många beskriver det även som ”mysigt” när ens hund ”välkomnar” en hem med sådan entusiasm. Vad man däremot missar många gånger är kopplingen mellan det scenariot och att hunden t.ex. skäller på andra hundar, drar i kopplet o.s.v. Allt hör nämligen ihop och obalans i ett område kan få konsekvenser i ett annat.
Vanligt är att man själv ”smittas” av hundens upphetsade energi och börjar ropa, skratta och ”pipa” åt hunden. Vissa ger sig också in i ”leken” och slänger sig kanske på golvet och brottas lite.
Bara det att det är ingen lek. Inte för hunden i alla fall. Åtminstone inte på dina villkor!
Lek är en form av belöning, lika mycket som det är att klappa, busa och ”pipa” med rösten. De är alla varianter av ömhetsbevis och förstärker alltså hundens sinnestämning.

Jag konsulterade en kvinna som tog kontakt med mig för att hon inte kunde kontrollera sin hunds vaktinstinkt och hur han betedde sig när hon fick gäster. Konsultationen pågick länge och vid ett tillfälle lutade sig hunden emot mig. Han la en hel del av sin tyngd mot mig där jag satt bredvid honom på golvet. Jag fick honom att flytta på sig, och kvinnan såg fundersam ut. Jag frågade om han brukade luta sig emot henne också, och blev inte förvånad när hon svarade att han ”alltid gör så där”. När jag frågade vad hon gör då sa hon att hon tycker det är lite mysigt när han visar ”tillgivenhet” på det sättet, så hon klappar och kliar honom.
Hon blev väldigt överraskad när hon fick lära sig att det beteendet är en dominanshandling och att det inte bör tillåtas. Jag förklarade skillnaden mellan en hund som ”ber om lov” till att få närhet genom att vara undergiven och kontaktsökande, och att som han bara komma fram och börja hänga över en.
Hunden gick plötsligt fram till sin ägare och lutade sig emot henne istället! Då bad jag henne att försöka putta bort honom. En respektfull hund hade genast flyttat på sig men han bara studsade tillbaka! Hur mycket hon än puttade på honom så höjde han inte ens ett ögonbryn och fortsatte bara att luta sig. Det här var en stor ”aha-upplevelse” för hundägaren. Plötsligt insåg hon hur ofta han faktiskt dominerar henne och hur stor roll det spelar i de områden hon sökte hjälp för.

Min poäng är denna: Ge gärna era hundar massor av beröm, ömhet och kärlek – men vid rätt tidpunkt! Tänk på vad det är ni faktiskt belönar, vilket tillstånd ni egentligen förstärker. Det kan som sagt bli eller vara en stor och viktig del av anledningen till att man har problem med sin hund, och kom ihåg att små problem lätt blir stora.

Puss på dig, Yoshi!

Yoshi får sig en stor, blöt puss när han minst anar det, nämligen när han är lugn och undergiven. Frågan är bara om den var för min skull eller hans, han ser ju verkligen nöjd ut (?!)…