Det började som en rolig och lite löjlig tanke, men sedan kom jag att tänka på det mer och mer och tycker själv att det till sist utvecklades till en intressant idé. Jag funderade på mina föräldrar och deras personliga egenskaper, fast översatt till hundar, och slutligen vad detta innebär för mig. Låt mig förklara.

Om min pappa hade varit en hund så hade han i så fall varit en molosser (typ napolitansk mastiff) blandat med apporterande fågelhund (typ labrador). Han var stor, lat, lojal, lugn, duktig på sitt arbete, familjekär, social, godtrogen och tyckte om att jaga och vara utomhus. Och mat.

Min mamma skulle då bli en terrier (typ jack russel med sting av svart rysk) eftersom hon är högenergisk, rolig, intelligent, lättexalterad, temperamentsfull, alert, redo, arbetsam, fostrande, uthållig, ihärdig, väldigt misstänksam mot främlingar och inte den som backar för en fajt.

Vad blir då jag för en sorts hund? Jo, jag ser mig nog som en mix av alla de där egenskaperna. En helt galen blandning med ett mestadels vinnande koncept, om jag nu får säga det själv ;). Så många roliga motsägelser i en och samma människa, liksom! En arbetsam latmask som är både lugn, temperamentsfull, social, självständig, misstänksam, godtrogen, uthållig… och matglad :).

Vilka är dina hundrasegenskaper och var de ärftliga i ditt fall också?

Mot balans.

* Få för guds skull inte för er att jag främjar någon konstig avel här nu 😉

Man kanske skulle varit som en pitbull; glad, följsam, intensiv och otroligt kärvänlig ❤