Arkiv

Kundkontrakt – varför det är nödvändigt

För allas (kundens, hundens och min) säkerhet så använder jag ett kundkontrakt som i princip säger att varje hundägare ansvarar för sin hund (alltså detsamma som gäller enligt lag), att man erkänner riskerna som det innebär att hantera hundar, och att jag och eventuella samarbetspartners inte kan hållas ansvariga ifall någon incident som involverar skada uppstår. Jag kräver att man som hundägare och kund upplyser mig om den aggressionshistorik som man känner till om sin hund, och att munkorg kan komma att användas om jag uppfattar det som nödvändigt.
Det här kontraktet använder jag nu i olika variationer beroende på aktuellt program för alla mina tjänster, än så länge förutom för mina konsultationer, där jag istället påpekar detta muntligen vid behov.

Jag vill härmed förtydliga syftet med detta kontrakt:
Som hundbeteendespecialist accepterar jag ALLA sorters hundar med ALL typ av beteendeproblematik. Jag planerar antalet kursdeltagare efter anmälda individer för att säkerställa en bra grupp där alla kan få ut något positivt utav varandra, varför mina kurser inte har ett bestämt maxantal. Jag vill erbjuda min hjälp åt alla hundar som behöver den, och planerar alltså mitt arbete därefter, för att det ska gagna alla inblandade. INGET närgånget arbete med levande djur är riskfritt, inte heller det med hundar. Då jag även välkomnar hundar med svår beteendeproblematik så innebär det naturligtvis en högre skaderisk för mig. För att min försäkring ska gälla så måste jag ha garderat mig i högsta möjliga grad, inte minst med ett skriftligt kontrakt där kunden erkänner riskerna. Utöver det kan jag alltså kräva användandet utav munkorg och kanske vidta andra praktiska säkerhetsåtgärder. Jag kan dock inte ansvara för att någon annans hund orsakar skada, enligt lag.

Det är förståeligt att en potentiell kund kanske känner oro inför att behöva signera ett kundkontrakt då det kanske verkar som att det förefaller en större risk för att råka illa ut under en av mina program, men jag skulle vilja påstå att det är precis tvärtom. Jag tar min, din och hundarnas säkerhet på allra största allvar, varför ett kontrakt och andra praktiska åtgärder för att säkerställa den är ett måste för mig. Kom ihåg att ALLA deltagare måste signera samma kontrakt för att delta, vilket innebär att ALLA erkänner sitt fulla ansvar för sin hund. En munkorg på en hund med svårare beteendeproblematik gör den inte så svår längre, och det eliminerar framför allt risken för hunden att orsaka skada. Jag planerar som sagt varje grupp efter de individuella ekipagen som har anmält sig, så man behöver inte oroa sig för att man hamnar i en okontrollerad miljö i en grupp där man egentligen inte hör hemma. Jag komponerar gruppen med en resa mot balans i åtanke, och mitt mål är att skapa en känsla av tillhörighet och gemenskap under mina kurser, vilket många deltagare vittnar om.

Så för att sammanfatta det här inlägget så vill jag att ni ska veta att vidtagna säkerhetsåtgärder är till för ER lika mycket som de är till för MIG och eventuella samarbetspartners. Det är ett måste för att min försäkring ska gälla och kunna skydda både mig och er, och ansvarsdelen är lagstadgad och alltså ingenting som endast gäller i sammanhang tillsammans med mig och Dogs of Pegasus. Med det sagt så hoppas jag att ni snarare ska se det som en stor tillgång att jag sätter vår säkerhet främst och tar mitt arbete med er och era hundar på största allvar.

Mot balans.

Att riskkalkylera är ett måste för den som vill kunna erbjuda en så säker miljö som möjligt.

Att riskkalkylera är ett måste för den som vill kunna erbjuda en så säker miljö som möjligt, och jag vet hur man gör.

I veckan som gått

Få saker är så givande och tillfredsställande som att kunna hjälpa någon på traven med ett problem som har tagit upp en stor del av deras liv, ett problem som dagligen drar mycket energi. Det blir så dyrt att leva så och det är en enorm befrielse att slippa.

Det kanske är lätt att underskatta vad det innebär att ha problem med sin hund, en hund eller hundar som man älskar. Man vill så väl och ändå kan det bli så fel, och det är lätt att tappa humöret på vägen. Men det finns hopp.

Jag är själv en person med många mål och drömmar. Jag tycker inte om att behöva begränsa mig, så lyckligtvis har jag ett jobb som kräver att jag gör precis tvärtom. Jag vill motivera folk till att ta ut svängarna och höja sina ribbor. Jag skulle vilja att man vågade satsa stort och inte höll tillbaka när det kommer till ens inre balans och harmoniska relation till sin hund. Om du tvekar redan i tanken, om du håller tillbaka dig själv när det handlar om något du vill uppnå – hur ska du ta dig dit? Om du inte ens kan övertyga dig själv, hur ska du övertyga någon annan?

Denna veckan har jag bjudits in i många fantastiska människors liv. Det har handlat om diverse problematiska situationer som vi har kunnat vända till något positivt tillsammans. Man dök upp tveksam, skeptisk och nedstämd. Vissa var väldigt nervösa, andra riktigt ledsna och frustrerade. Några hade garden uppe, och somliga var extremt mottagliga redan från början, som om ett desperat rop på hjälp äntligen blev besvarat.

 

Ann-sofie kom med Roxy och Ulrik. Promenaderna var besvärliga och Ann-sofie kunde inte nöja sig med det, vilket jag är väldigt glad för. Hon också, visade det sig :). Ann-sofie åkte 30 mil för att besöka mig och konsultationen var minst sagt lyckad. Jag vet inte vem som var mest paff över framstegen, för jag häpnades verkligen över Ann-sofies förmåga att direkt kunna släppa allt det gamla och leva i nuet. Den biten brukar vara lättare sagd än gjord, men Ann-sofie slösade ingen tid! Hon slappnade av som om jag tryckte på en knapp, och dessutom fick hon överge en gammal farhåga om att Roxy inte tycker om schäfrar – hon föll nämligen som en fura för snygge Goliath ;). Ulrik, däremot, han var mindre förtjust. Han tyckte Goliath var riktigt läskig först. Skillnaden nu mot innan var att nu hade Ann-sofie höjt sin ribba, så vi nöjde oss inte förrän Ulrik och Goliath gick lugnt och fint sida vid sida. Då upptäckte Ulrik att Goliath nog inte var så dum ändå, och dessa fina hundar fick en ny kompis. När vi sa hejdå var Ann-sofie som en helt ny människa. Hon sträckte på sig och glädjen lyste ur hennes ögon. Den utstrålningen lever jag på än.

 

Jag tog mig också en sväng till Eva och Tobbe i Helsingborg. Där möttes jag av deras stora, underbara flock. Eva och Tobbe hade problem med framför allt tre utav deras sex chihuahuor och deras russkiy toy-hane, och Eva delade upp dem både hemma och när det var dags för promenad. När jag frågade varför Eva inte tog dem allihop på en gång fick hon stooora ögon och sa; ”Jamen, det hade ju vart en DRÖM!”. Samtidigt tittade hon på mig helt oförstående, som om det vore en hypotetisk fråga eftersom det egentligen inte går. Då drog jag den långa versionen om att det är slut-begränsat för hennes del: Nu ska här flockpromeneras!

Vi begav oss ut i regnet och trotsade både kyla och blåst. Eva fick sig några råd och sen valsade hon iväg som om hon aldrig hade gjort annat. Jag tror vi var minst lika stolta över henne båda två… Att kunna ta ut alla de små ihop kommer underlätta Evas vardag enormt. Sedan var det nästa uppdrag. Det finns nämligen två pyreneiska mastiffer och en japansk spets i familjen också, och den vackra Prada (en utav mastifferna) drog som en ångvält i koppel. Med hjälp utav några enkla justeringar hade Eva styrt upp även den biten, och idag rapporterar hon:

”Prada som dragit runt mig i tre år går helt plötsligt fot.”

Ja, så kan det gå med rätt inställning och bra tips på vägen :).

 

Så idag fick jag äntligen träffa Bella, den mysiga rottweilern från Varberg, med två underbara, väldigt engagerade ägare. Bella och andra hundar var ingen rolig kombination, men observera ordvalet VAR. För nu blir ändring på det! Idag fick vi se allihop att Bella inte bara är hanterbar vid väldigt närgångna möten – hon kan gå i flock också!

Bella fick träffa både stora och små hundar, balanserade som obalanserade. Vid första mötet sattes vi alla på prov, Bella hade en hel del överskottsenergi att göra sig av med. Vi fick sannerligen jobba för det – och svettigt värre blev det – men det gav fantastiska resultat! På bilden ser ni Bella gå med Goliath, Millennia, Daysee, Faro och Correia. Om inte det är fantastiskt så vet jag inte vad, Bella hade ju helt andra intentioner när hon kom, och inte har hon umgåtts med andra hundar på det här sättet heller. Bellas ägare har aldrig svikit, men andra människor har det. Det har föreslagits avlivning, bland annat, något som idag inte finns på kartan. Som människor måste vi ofta se för att tro, och idag fick Bellas ägare inte bara se, utan också uppleva Bella i harmoni med andra hundar så nu VET de att det går. Deras resa börjar nu, och jag ser verkligen fram emot att följa dem på vägen.

Med dessa tre historier vill jag förmedla till alla er där ute att ni inte ska ge upp. Hur mörk en situation än verkar så finns det hjälp att få. Dessa tre ekipage befann sig fram tills nyligen i det mörkret, men kan nu se ljuset i andra änden tunneln. Att lära en människa att fokusera på rätt saker, släppa det onödiga, och rehabilitera sin hund mentalt, det är ingen ”quick fix”. Lyckligtvis var alla dessa ansvarsfulla ägare villiga att gå den extra milen för sina älskade hundar och det kommer att ge utdelning.

Så, mina vänner; Mot Balans!

 

 

Människor berättar sagor, hundar säger sanningen

Människan må vara kapabel till att ha en livlig fantasi, men hundar har alla fyra tassarna på jorden…

Din hunds beteende talar om hur du mår. När vi människor tar till ursäkter, bortförklaringar och långa, krångliga analyser, talar hundar endast klarspråk: dess beteende är en direkt reflektion av hur du känner dig på insidan. I vissa fall ligger känslorna långt under ytan och andra gånger känner man igen sig direkt, men en sak är säker – hundar ljuger inte.

En stressad hund har sällan en lugn matte, en osäker hund har sällan en självsäker sådan o.s.v. En hund med problem har alltså en ägare som behöver gå till botten av något hos sig själv. Att komma till denna insikt kan vara mycket svårt. Ofta är man mer benägen att se till hunden och beskylla den, dess omständigheter eller förflutna för vilka problem man kan tänkas ha med den. Många har ingen aning om att källan till problemet kan vara de själva, andra lever i djup förnekelse och söker hela tiden medvetet eller omedvetet efter svar som pekar på hunden.

En sak som vi tror stenhårt på är att man kanske inte alltid får den hund man ville ha, men åtminstone den hund man behöver. Detta innebär att oavsett om din hund lever upp till dina ideal eller ej, så har den garanterat något att lära dig. Om din hund uppvisar problembeteenden kan du alltså lära dig något nytt om dig själv, alternativt se det som en påminnelse om att du bör göra upp med dina svagheter. I vissa fall går det så långt att du blir illa tvungen! Se det dock som ett utmärkt tillfälle att lära känna dig själv på riktigt, bemöta dina sämre sidor och ta itu med dem. Inte bara din hund, utan också du själv, kommer att tacka dig för det…

Evian – en hund som lärde mig att jag var överbeskyddande och att jag måste göra något åt det, något jag idag är mycket tacksam för!