Etikettarkiv | Jahira Dog Project

Bortrest!

Mellan den 7-20 november är jag inte tillgänglig på telefon och har troligtvis mycket begränsad tillgänglighet även via mail och facebook då jag är bortrest. Säkrast är att skicka ett meddelande på facebook eftersom mailen ger mig dålig åtkomst och jag kanske inte kommer att ha tillgång till en dator. Den som lämnar ett röstmeddelande kan räkna med att bli uppringd efter den 21 november. Hör man inte ifrån mig efter det så kan det hända att meddelandet inte gick fram. Ring mig då på nytt. Alla ärenden måste vänta med att bli åtgärdade tills efter den 21 november.

Så vad är det då jag ska syssla med den här gången? Jo, det ska ni få höra! 🙂

Först ska jag och min kollega Alexandra Pålsson ifrån Dogs of Love åka till Los Angeles. Där ska vi arbeta på ett shelter som jag har jobbat på förut. Det är spännande att få komma tillbaka efter så lång tid (2 år) och se hur de har det. Så vitt jag vet har de bytt ledning och saker och ting har förändrats en hel del, dessvärre till det sämre, om jag ska tro min källa. Vi hoppas kunna komma med lite inspiration och planerar att åtminstone pigga upp tillvaron för hundarna så gott vi kan. Vi kommer även att besöka minst ett shelter till och dokumentera den upplevelsen.

Utöver det har vi ett mycket speciellt och efterlängtat möte för Jahira Dog Project’s räkning. Tanken är att överraska er med resultatet utav det efter att vi har kommit hem, så håll tillgodo! 🙂

Den 17 november är vi faktiskt tillbaka i Sverige igen, men redan dagen därpå drar vi ner till Barcelona och vårt samarbetande shelter, precis som vanligt. Det blir en något kortare visit, men vi får med oss de hundar som är bokade i alla fall. Ni trodde väl inte att vi skulle glömma dem! 🙂

Allt detta resande är möjligt tack vare min underbara make och högra hand, Armando. Han ser till att jag kan komma iväg på uppdrag utan dåligt samvete över hur det påverkar vår flock. Jag kommer att sakna min familj stenhårt, naturligtvis, men slipper känna oro över hur de har det. Vi är ett superteam! ❤

Väl tillbaka på hemmaplan igen väntar en ny rehabhund vid namn Bella. Hon är en jättefin rottweiler som kommer att stanna hos oss för ett intensivt bootcamp i 5 veckor. Jag ser verkligen fram emot det!

Efter idag återstår två tillfällen av socialiseringskursen. Det känns lite bitterljuvt med tanke på hur roligt det har varit och hur långt deltagarna har kommit.

Den 5-6 december är det socialiseringsworkshop och det är alltid en väldigt speciell och positiv upplevelse. Många moment kan vara svåra för deltagarna, men det är underbart att se hur man gör sitt bästa och tar sig samman för hundens skull. Kursen har fått mycket bra kritik och uppskattats enormt av deltagarna. Denna blir årets sista och kursplan för vinter/vår 2016 planeras fram till jul. Därefter hamnar informationen både här och på facebooksidan.

Ha det nu gott så länge så hörs och ses vi snart igen!

Mot balans.

Med Rosca i Barcelona <3

Med Rosca i Barcelona ❤

Ibland säger det bara ”Pang!”

Varje månad spenderar jag 4 dagar på ett shelter i Barcelona för att arbeta med hundarna som finns där, utvärdera dem och ta med mig ett gäng hem till Sverige. Nu i oktober blev det hela 10 dagar i Spanien, inklusive de tre dagar som jag och Armando åkte till Madrid för att besöka våra vänner och samarbetspartners Pomi och Maria Ramirez, som har skapat musiken bakom RadioDog och RadioCat, musiken för djur som vi säljer till förmån för Jahira Dog Project. Jag är så glad över den extra tiden som jag fick på sheltret med hundarna. Det har blivit den näst viktigaste platsen i mitt liv, endast efter mitt eget hem. Jag ser hundarna som en förlängd del av min familj, och shelterpersonalen är numera mycket goda vänner till mig som jag delar så mycket med. Att missa en månad skulle vara en enorm förlust för mig, hundarna och de som arbetar där. Vårt jobb är så otroligt viktigt och den enda chansen som många av dessa hundar har till ett nytt liv utanför misären.

Det första som jag och Alexandra, min kollega, alltid gör när vi kommer till sheltret är att ”gå ronden”. Det innebär att vi tar en runda för att inspektera alla burarna och uppdatera oss om nuvarande status på gamla som nya hundar. Vi börjar alltid på samma ställe, vilket är avdelningen ”Gravilla”, och arbetar oss bort igenom avdelningarna ”Panic Room” och ”Ruby”, för att till sist avsluta med ”Sevilla”. På Gravilla finns flest små hundar och en rad med större. När vi passerade den sista buren med små hundar i så var det som att någon tog ett grepp om min krage och drog mig tillbaka. Jag stannade utanför buren, kisade och tyckte mig kunna ana ett litet ansikte längst in i mörkret. ”Är det någon där?” frågade jag Alexandra. ”Nej, det tror jag inte”, sa hon. Men jag kunde känna det! ”Jo, men titta där”, sa jag. ”Visst är det en hund som ligger där?”. ”Jo, men nu ser jag!”, utbrast hon. ”Det ligger en hund där!”. ”Jag måste in och titta”, sa jag, och kände mig oväntat och oförklarligt dragen till den hunden, som jag bara kunde skönja ansiktskonturer på.

Jag gick in i buren och närmade mig hunden. Inte förrän jag var hela vägen framme vid den kunde jag se vad det var för en, för den låg liksom dold i mörka skuggor längst in i en cementhåla. Det var en liten taxblandning, en tik, och utan att kunna beskriva vad som hände riktigt, så ”klickade” vi direkt. Det bara small. Jag var inte alls förberedd på detta men kände genast igen känslan, för jag har känt den vid första mötet, till och med anblicken, med flera av mina hundar förut. Det känns som om det är skrivet i sten att just den hunden är min, och jag hennes. Utan tvekan var det så här vi skulle träffas och inse att vi skulle bli ett team. ”Jaha”, sa jag. ”Den ska jag tydligen ta med mig hem”, och sen var det klart.

Nu går jag i namntankar och letar efter ett passande namn som ger mig rätt känsla för just den här hunden. Namnet är viktigt för att det förmedlar alltid en känsla och den känslan måste vara positiv för mig och inte vara upphov till en given negativ association för andra. Eftersom jag är en namnnörd utan dess like så har alla våra hundar förutom Bob minst tre namn. Jo, det är sant! De är endast till för min skull och hundarna har ingen aning om detta förstås, men flera namn är ett sätt för mig att få utlopp för min uppskattning för hundarna och förkärlek för många och inte sällan långa och/eller krångliga namn. Det är som en personlig liten hobby ;).

Vårt nya flocktillskott anländer i slutet av november och jag är mycket förväntansfull. Jag vet ingenting om henne mer än att hon anlände med en till liten hund som hon plockades upp på gatan med. Han är också ett charmtroll och så söt så man smälter! Vi ska nog lyckas hitta ett bra hem till honom med :). Vår nya – ännu namnlösa – hund har en utstrålning som känns som en blandning av Mafaldahs och Daysees (på tal om krångliga namn 😉 ). Det ska bli jätteroligt att få introducera henne här och sätta henne i arbete för Dogs of Pegasus. Jag längtar!

Mot balans.

Med en blick som denna är hon som gjord för mig och det arbete hon har framför sig ;)

Med en blick som denna är hon som gjord för mig och det arbete hon har framför sig 😉

Efter en lång tids tystnad på hemsidan…

Ja, herregud, nu har det snart gått ett år sedan jag uppdaterade min hemsida… Facebooksidan prioriteras då den är så mycket enklare för mig att hantera i farten, vilket liksom är en förutsättning för att jag ska hinna driva den. Jag inser även att jag har haft lite för höga krav på mina blogginlägg på hemsidan vad det gäller flashiga bilder och grejer, och eftersom jag så sällan sitter vid datorn så blir det därmed aldrig av. Därför väljer jag hädanefter att skippa de kraven och hellre köra på enbart text än inga inlägg alls. Alla har ju inte facebook och jag vill kunna ”finnas där” även för er som väljer att hålla er ifrån det.

Så!

Den här hösten har visat sig svår för mig att planera tack vare alla resor som står på schemat. Missförstå mig inte, jag klagar definitivt inte 🙂 !! Men eftersom jag reser till Spanien en gång i månaden på uppdrag utav den ideella föreningen Jahira Dog Project så går några dagar bort där. Efter en sådan resa vill jag hålla agendan så fri som möjligt för att kunna följa upp hundarnas första tid i Sverige och finnas tillhands vid behov. Nu i höst planerar jag även en resa till USA tillsammans med min kollega Alexandra Pålsson som driver Dogs of Love, då vi har blivit erbjudna ideellt arbete för utsatta hundar på ett shelter som jag har jobbat på förut. Dessutom ska jag och min man Armando resa till Spanien under ett par veckor, även denna resa i hundens tecken. Vi ska arbeta på sheltret i Barcelona som Jahira Dog Project samarbetar med och vi ska besöka en vän och samarbetspartner i Madrid då vi har ett framtida projekt på gång som än så länge är hemligstämplat!

Jag ska helt klart ha en socialiseringskurs i höst och den kommer att äga rum i Tranemojyckarnas lokaler under 6 fredagar, däremot så kommer det inte att kunna bli precis varannan fredag som tidigare, utan ibland blir det två fredagar i rad och ibland inte. Min målsättning är att ha dessa 6 datum klara i veckan och gå ut med dem i nästa. Socialiseringskursen är himla bra för den lämnar utrymme för sådant som är ovanligt i kurssammanhang, speciellt där ekipagen upplever någon form utav problematik. Ingen lämnas utanför och under min vägledning och med hjälp utav mina egna hundar så kan även en svår hund få chansen att socialisera sig.

Jag gör en ny satsning i år också, och det är på en socialiseringsworkshop! Under en helg så blir det intensivinlärning på hög nivå vad det gäller hundens kroppsspråk, hundmöten och umgänge hundar emellan. Den första går av stapeln den 29-30 augusti på Rögle gamla skola nedanför Ängelholm och hålls tillsammans med Dogs of Love. Jag har redan skrivit om det här på facebooksidan men kommer att göra ett separat inlägg om det här på hemsidan också. Då vi är två som håller i kursen så kan vi ta emot fler deltagare, men vill man vara med så är det hög tid att anmäla sig då kursen nästan är full redan! Förhoppningsvis kan jag ha en sådan kurs även i Tranemo också, men än så länge är det inte bestämt.

För övrigt så har flocken gått och blivit riktigt stor och sist in var seniorerna Gloria Grace och Aurelia Eléni ifrån Barcelona. Dessa utsökta damer avnjuter numera sina liv i vårt hundparadis Villa Esperanza (ungefär ”Hoppets Hus”) och vi är SÅ glada över att ha dem här. Äldre hundar är helt enkelt en riktig fröjd att ha omkring sig :).

Ha en bra dag så hörs och ses vi!

Mot balans.

Aurelia & Gloria, våra nya residenter <3

Aurelia & Gloria, våra nya residenter ❤

Förverkligandet av en dröm, steg 1

För en månad sedan kom jag hem ifrån Kalifornien, USA, där jag haft äran att hjälpa till på Cesar Millans Dog Psychology Center hela sommaren. Jag arbetade bl.a. under två Training Cesar’s Way workshops, en i april och en i maj, då människor ifrån hela världen kommer för att fördjupa sina kunskaper om hundpsykologi och psykologisk rehabilitering. Det är samma kurs som jag själv gick i oktober förra året, fast ändå väldigt, väldigt annorlunda. Numera är det Cesar själv som undervisar hela tiden och fler moment har lagts till, så som fårvallning, okopplad socialisering, häst- och lamamöten, löpbandsträning och simning. Eftersom Cesar vet precis vad han gör och är såpass självsäker i sitt arbete, så tilläts många intressanta situationer att uppstå, till elevernas stora förtjusning. Vi människor behöver ofta se för att tro och förstå, och Cesar ställde glatt upp med alla möjliga demonstrationer.

ca

Dog Psychology Center.

Dog Psychology Center.

För min del var det absolut mest fantastiska att få träffa alla dessa människor, och ta del av deras olika berättelser och energier. De två grupperna var som natt och dag, men båda lika underbara på sitt sätt. Det blir många tårar, uppenbarelser, samt en hel del glädje, skratt och kärlek under en så intensiv workshop som denna, och det är nästan magiskt att få bevittna hur de kommer dit med en sorts energi och går hem med en annan.

Majklassen 2013. Ser ni mig? :)

Majklassen 2013. Ser ni mig? 🙂

En del av gänget.

En del av gänget.

Med Luciano Aguilar, en annan välkänd hundtränare.

Med Luciano Aguilar, en annan välkänd hundtränare.

Jag blev också introducerad för vad som närmast kan beskrivas som min själsfrände i en hundkropp, pitbullen Sonic, som jag föll handlöst för vid första anblicken. Jag fick honom som en gåva utav Cesar, men i sista stund visade det sig att Sonic inte får lov att lämna USA p.g.a. ett domstolsbeslut som slogs fast strax efter konfiskeringen av honom i en drogräd. Jag var alldeles förkrossad, men fann tröst i Millennia, den oemotståndliga lilla tik som Cesar gav mig istället. Hon är nu min senaste ambassadör för oönskade hundar som tar revansch och sprider budskapet om hundadoption.

Med min älskling, Sonic.

Med min älskling, Sonic.

Min hjärtegris, Millennia.

Min hjärtegris, Millennia.

Det var väldigt nyttigt för mig att få se hur världens första hundpsykologicenter drivs, allt ifrån ”bakom kulisserna” ända ut till dess beundrare och offentligheten. Jag är omåttligt tacksam för chansen jag har fått, människorna jag har lärt känna, och de kontakter som har uppstått i och med denna helt otroliga upplevelse. Jag har så många ovärderliga minnen som för alltid kommer att vara med mig, och mycket nytt i mitt liv fick inspiration ifrån just den här sommaren… Jag kan också med stolthet tala om att jag har fått ett helt annat perspektiv på det arbete jag gör här hemma, både som hundbeteendespecialist och flockledare. Det var inte alls helt fel att komma ifrån ett tag och se sig själv utifrån och in för en gångs skull! Jag är en perfektionist ut i fingerspetsarna och snålar alltför ofta med att ge mig själv en uppmuntrande dunk i ryggen, vilket det banne mig har blivit ändring på nu! Min flock är bortom fantastisk på alla sätt och vis, och jag är oförskämt stolt över alla mina hundar och det arbete jag lägger ner på att hålla dem balanserade. Det kommer inte gratis! 🙂

Med min fantastiska flock.

Med min fantastiska flock.

Helt nytt och fräscht för i år är mitt omplaceringsprojekt, Jahira Dog Project. Jahira är Cesars sambo, en mycket speciell kvinna som inspirerade den här idén, en som jag fick där jag satt i Santa Clarita under en av mina många reflektionsstunder… Jag tror starkt på att detta kommer att revolutionera sättet det idag görs adoptioner på, en mycket efterlängtad förändring, om du frågar mig. Jag kommer att skriva mer om det alldeles strax, så håll tillgodo!

Mot balans!

Alex

Hänger med Cesars hundar, Junior, Taco och Coco.

Hänger med Cesars hundar, Junior, Taco och Coco, under hans Cinco de Mayo-party.