Idag fick jag frågan om inte jag kunde komma med en lista över mina favoritraser. ”Jag har inga”, sa jag, varpå den människan blev väldigt förvånad. Jag fick frågan ett par gånger till, med den adderade kommentaren om att jag naturligtvis måste ha en sådan lista – alla har väl sina favoriter! Tillslut svarade jag att det närmaste jag kan komma ett svar på den frågan är att jag arbetar extra hårt för alla ”underdogs”, det vill säga pitbulls, blandraser och utländska hundar, som alla har ett sämre anseende i vissa kretsar. Men nej, jag favoriserar ingen. Jag har ingen favoritras!

Jag kan förstå att man lätt dras till en eller ett par raser som kryper en extra djupt under skinnet. Att man identifierar sig lättare med en sorts hund än en annan. Men jag är så hiskeligt förälskad i arten hund att jag aldrig skulle kunna bestämma mig! Det finns underbara kvaliteter i alla hundraser, och det finns också saker som jag hade önskat att man slutade avla fram medvetet, där fysiska defekter hamnar högst upp på listan. Ibland leker jag med tanken om att alla raser skulle försvinna en dag – hur hade jag känt mig då? Om sanningen ska fram så hade jag naturligtvis sörjt dem ett tag, jag är ju så förtjust i så mycket! Men sedan tittar jag på mina egna hundar och inser att jag inte hade varit ledsen så väldans länge ändå. Jag ser Faro, Scooby, Daysee Mae, Mafaldah, Millennia och Leonidas och påminns om att jag inte har en aning om alla raser som döljer sig i dessa underbara blandningar. Och vet ni vad? Det gör inget! ”En hund är en hund är en hund”, som jag brukar säga, och det är något som jag säger med kärlek och respekt för arten Canis lupus familiaris, även känd som HUND.

Så istället för att dela med mig av favoritraser som jag inte har, så vill jag berätta om min allra högsta önskan för hundar världen över. Jag önskar att ALLA hundar hade en flock där man kände ömsesidig kärlek, respekt, tillit och lojalitet för varandra. Och så länge det inte är så, så är det den oönskade, oälskade och övergivna hunden som är min favorit, och den jag kämpar lite hårdare för, vare sig den är renrasig, blandrasig, svensk eller utländsk. För att alla har rätt att må bra, helt enkelt.

Mot balans.