Så var det dags för det obligatoriska nyårsreflekterandet över året som har gått… Jodå minsann! 🙂

Ur ett yrkesmässigt perspektiv så har det gångna året kommit att handla mycket om säkerhet. Jag har fått tänka till ordentligt vad det gäller främst min egen, i ett arbete som ofta går ut på att hantera hundar som saknar spärren för att skada mig. Som så ofta i mitt liv så påmindes jag om detta den hårda vägen (somliga lär sig enbart i praktiken 😛 ), efter ett bett i ansiktet i januari och en attack som skadade mina händer i februari. Jag införde kundkontrakt som bygger på att kunder måste vara ärliga emot mig och erkänna riskerna som allt arbete med levande varelser innebär. Jag har även strukturerat om vissa delar av den praktiska hanteringen för att undvika liknande situationer så gott det går. Den mest värdefulla påminnelsen av alla var nog den om min egen dödlighet. Det gav mig en djupare respekt för mitt eget liv och vad hundar faktiskt kan åstadkomma, och för det är jag de evigt tacksam. Hundar är så himla bra! 😀

Förutom det så har verksamheten verkligen blomstrat och genererat fler idéer och projekt för framtiden. Jag har ju nämnt tidigare att jag har uppfunnit en ny tjänst som kommer att stjäla en del av mitt fokus för att kunna dra igång under våren 2016. Det är en tjänst som verkligen alla med ett hundintresse eller behov av hundkontakt ska kunna utnyttja och må bra av. Det kommer att bli hur bra som helst!
Även elevprogrammet fortsätter och kommer att få träda ut ur skuggan och in i ljuset lite mer under året som kommer. Hittills har jag inte velat uppmärksamma det för mycket då jag har velat hålla elevantalet väldigt lågt för att hinna med, men nu gör jag plats för fler i och med en omstrukturering av min tidsfördelning. Jag ser verkligen fram emot att få lära fler om mitt koncept och filosofi!

Och så har vi det personliga planet… Alltså, jag är vanligtvis en ”glaset är halvfullt” slags person, men är inte främmande för att acceptera förlust och sorg som en lika viktig och ärbar del av livet. Det började bra; Armando flyttade hit och hjälpte mig bygga upp och stärka både flocken, gården och företaget, jag har fått delta i många, många framgångssagor, jag har rest och upplevt väldigt mycket som är värdefullt för mig, och jag har fått nya vänner för livet samt lärt känna nytt folk som ger mitt liv än mer mening. Men så kom döden och hälsade på, om och om igen. Hela 5 hundar har glidit mig ur händerna på bara tre månader! Det är en otänkbart enorm sorg för någon vars hjärta ägs av hundar, så som mitt. Först dog Capitán, och jag var både ledsen och jävligt arg på skitavel och giriga människor. I mitten av december kom den hemska nyheten om att taxen Emil hade avlivats felaktigen, bara en dag efter att han räddats. Då kan vi snacka om att jag var ursinnig! Men sen dog Bob hastigt av en magomvridning, och då rämnade min värld… Jag har inte hämtat mig från det än och gör väl aldrig det riktigt, utan man får hitta ett nytt sätt att fungera. Den hunden betydde mer för mig än ord kan beskriva, och plötsligt slets han ifrån mig helt oväntat. Jag har låtit mig själv vara ett vrak emellanåt, men det funkar inte att gå ner sig i sorgen när man har en hel flock som räknar med en varje dag. Jag håller för det som ska fixas på dagen och gråter mig till sömns på natten, och så får det vara tills tårarna tar slut och tiden hjälper mig att gå vidare med nya krafter. Jag jobbar ständigt med att hitta en balans mellan att låta mig få vara otröstlig, förbannad, besviken, tom och känna att jag inte kan acceptera verkligheten, och att kunna vara stark, hoppfull, positiv, accepterande och känna tillit till vad livet vill lära mig. Min motivation är min familj och min inspiration är Bobs attityd och självförtroende. Länge leve vår älskade krokodil i våra hjärtan <3.
Som om inte det vore nog så förlorade vi även båda våra ”specialfall”, Simon och Leo. Under en och samma vecka som Bob dog så slutade deras små hjärtan att slå. Dessa hundar var inte som alla andra och levde redan på övertid. Vi hade bara hoppats att de skulle klara sig längre än vad de gjorde, så deras död kom som en chock för oss. Armando hade ett unikt band till lille Leo, som nog aldrig hade varit så förtjust i någon som han var i Armando. Leo var oerhört tolerant mot honom och det var fantastiskt att se dem ihop. Både Simon och Leo var två älskade och uppskattade familjemedlemmar som lämnade ett stort tomrum efter sig, och med det hoppas vi verkligen att döden har gjort sitt i vår flock nu.

Vad som är så hänförande med livet är hur snabbt det vänder och vilka riktningar det tar. Ingenting är givet och allting är så skört. Trots svåra motgångar det sista så är det ändå med hopp och ljus som vårt 2015 lider mot sitt slut. Så sent som i måndags gjordes tre adoptioner för Jahira Dog Project, då Bingo (nu Boris), Elias (nu Lotus) och Oso äntligen fick sina eviga hem <3. Jahira Dog Project’s arbete är SÅ HIMLA VIKTIGT och räddar livet på hundratals djur varje år, både direkt och indirekt, i Sverige, Spanien, Peru och USA. Under 2015 besökte vi sheltret i Barcelona VARENDA månad och jag spenderade sammanlagt 44 dagar där i år. 102 spanska och 9 svenska hundar, samt 1 amerikansk hund fann sina nya hem via oss i år, däribland vår alldeles egna Kexet. Ja, ni läste rätt, Kexet ska ingenstans 😊. Vi bestämde oss i och för sig för det redan i somras, men har väntat på rätt tillfälle att berätta att vår vackra och smarta lurv stannar hos oss livet ut ❤ (om ni inte redan hade räknat ut det 😉 ). Jag och Alexandra Pålsson bekostade resan till USA i november själva, men gjorde ändå en insats för JDP genom att besöka shelters och rapportera om det, rädda Osos liv, och göra världsunika intervjuer med Cesar Millan och Jahira Dar för JDP’s räkning. Idag publicerar jag det första klippet i en serie om 7 (+ några bonusklipp) på min facebooksida där Cesar svarar på frågor som rör alla hundentusiaster, så håll utkik! 😀

Så vad är mina mål för år 2016? Den korta versionen (den långa får vi ta vid ett annat tillfälle :)) är att sammanföra fler människor i förståelse, respekt, humor och harmoni, och fler människor och hundar i tillit, respekt, lojalitet och kärlek. För egen del är det en ära bara att få vara med på ett hörn av en så oerhört viktig process i dagens ofta hårda och kalla samhälle. Jag är för alla varelsers rätt till ett liv…

… Mot balans.

Tack för ett oförglömligt år, allihop!

GOTT NYTT ÅR!!!