Jag vill inte vara så fixerad vid resultatet att jag missar de mest värdefulla lärdomarna under resans gång. Hunden är inte skyldig mig att bli vad jag önskar. Det var jag som lät hunden bli en del av mitt liv, så om något är det jag som är skyldig att ge hunden möjligheten att vara sitt bästa jag, vad det nu innebär för den aktuella individen. Att göra det handlar inte om att tjäna mig själv, utan fördelarna för egen del råkar bara vara en bonus. Det handlar om att ge tillgång till eller underhålla potential för att livet med mig ska vara värdefullt. Jag är okej med att en hund är blyg, eller osäker, frustrerad och till och med rädd emellanåt. Jag behöver inte att hen alltid känner för det eller är glad över allt som händer. Mitt humör är generellt sett inte beroende av att hunden känner samma sak som jag. Det vore att pressa hen till att ansvara för min personliga tillfredsställelse och det hade verkligen varit orättvist.
Vad jag strävar efter är att skapa utrymme för storheten i hunden – hur blygsam den än må vara – så hen kan leva sitt bästa liv enligt sina individuella förutsättningar. Mitt syfte är att vägleda och assistera hunden i den processen. Det som bringar mig glädje och tillfredsställelse är just det, inte att hunden blir så som jag vill enligt mina personliga ideal eller förbestämda syften.
Sylvester (i bild) är ett bra exempel. Den enda kärleken han någonsin känt till under de tio år som vi har varit flockkamrater är den där han fått utrymmet att vara sig själv. Min acceptans av vad han har kapacitet att erbjuda har lett till en utökning av vad det innebär. Han har haft alla resurser som behövs för att växa och han har nyttjat dem, men de var tillgängliga för hans skull och inte min. Det fanns aldrig någon press för att han skulle förändras för någon annan än sig själv, och det gör en enorm skillnad i vilken sorts relation du är med och skapar under tiden.
Enkelt uttryckt: när du begär att en hund förändrar sig för att möta dina behov, så är du självisk och det vet hunden, vilket kommer att innebära onödigt mycket friktion, motstånd och dröjsmål. Om du istället assisterar dem i att växa in i sin storhet för deras egen skull i första hand, så uppfattar hunden att dina avsikter är pålitliga, vilket gör det lättare för dem att flyta med.
Vilken tänker du vara?
Mot balans. ⚖️


Kommentera