Igår fick jag träffa den tjeckoslovakiska varghunden Singajik. Rasen är en intressant kombination av extremt känslig och väldigt kraftfull. Jag uppskattar deras nästan motsägelsefulla natur och hur – om man är mottaglig – de kan lära en om de snabbaste och mest subtila signalerna och att varenda liten detalj spelar roll och bär ett budskap. Det är häftigt!

Vad som är mindre häftigt är att de ofta är extremt destruktiva när de lämnas ensamma och hur det verkligen förändrar hela ens liv. Vetskapen att ens hund i princip demolerar hemmet så fort man lämnar den ensam gör saker med ens allra innersta, för att inte nämna relationerna med andra människor. När jag sa till min kund att Singajik är välkommen att vara hos oss vid behov så blev husse faktiskt känslosam och till och med tårögd. Så tungt är det att alltid behöva rodda inför varje liten grej så att hunden aldrig är ensam, någonsin. Jag är bara glad att kunna hjälpa till!

Min kund tar väldigt bra hand om sin hund men han var tidigare av uppfattningen att endast ett mjukt och tillåtande bemötande var nödvändigt. Sedan han fick möta verkligheten och lära sig att det inte är så, har han redan gjort stora framsteg med Singajik och i takt med att de fortsätter på sin nya linje väntar mer av den varan. 🙌 Jag älskar när man vågar hålla ett öppet sinne för den man verkligen älskar❣️

Och just det, lyssna på det här. När de anlände hit igår hade min kund just öppnat en lyckokaka. 🥠 Skrolla till sista bilden för att se vad det stod på lappen. 🥰

Mot balans! ⚖️