När jag promenerar mina hundar slänger jag vanligtvis in en och annan opretentiös utmaning för att göra det mer intressant, stimulerande och låta oss samarbeta så att vi förblir relevanta och ihopkopplade till varandra. 🔗 Man kommer långt med enkla grejer, som en spontan fotografering (för hunden måste stanna kvar i vad som skulle kunna vara en utmanande plats eller position tills du säger till, medan du backar och håller avstånd), plötsliga ändringar av riktning, passiva pauser (som att vänta medan jag besvarar ett sms, knyter mina skor, har en kort konversation med grannen eller bara vill stanna och njuta av utsikten till exempel) eller, som jag gjorde i videon; bestämma sig för att ändra takt till superlångsamt och ta pyttesmå steg en stund. 🐾

Det finns oändliga sätt att få ut mer av en basic promenad än bara motion och standardnivån av mental stimulans via er vardagsstruktur, och det behöver inte vara komplicerat för att vara nyttigt. Jag finner att det snarare är mer sannolikt att man (och därför hunden också) har trevligt när man inte gör en stor affär av det. Dessutom är det mer troligt att man gör en vana av det om det inte är för avancerat. Folk säger till mig hela tiden att de har blivit avtända av tanken för att de känner sig lite skraja eller hotade av att se instagramversionen av hur vissa väljer att engagera sina hundar. Jag är här för att berätta att man inte alls måste göra det så omständigt. Det finns massor av skönhet och magi i det enkla och anspråkslösa.✨

Ett annat tips från mig är att hitta på saker som kräver att hunden fokuserar men samtidigt håller sig lugn. Var försiktig med att låta exaltering vara en del av övningen. ⚠️ Det skapar nämligen lätt förväntan och ängslighet, vilket bara ger dig ännu ett problem att lösa.

Har du fler förslag att tillägga, gärna med ovanstående i åtanke? 🤓

Mot balans. ⚖️