Ett vanligt misstag är att ha detaljerade förväntningar på exakt hur relationen till en hund ska se ut. Att förvänta sig den perfekta relationen, en föreställning som ibland kommer ifrån en romatiserad och överdriven minnesbild av sin föregående hund, och ibland bara är något man plockat upp någonstans, som en scen direkt ur en Disneyfilm, är som att be om trubbel. ⚠️

Problemet är att inom ramarna för denna fantasi lämnas lite utrymme för individen, och er unika relation till dem, att utvecklas naturligt. Det är som gjort för framtida besvikelse om de inte mirakulöst nog råkar motsvara alla dina förväntningar och bli precis som du alltid har drömt om. 💭✨ Det är inget fel med att ha ambitioner och vissa målsättningar, men något så organiskt som en relation till en levande varelse behöver utrymme att växa fram och bli vad det endast kan bli av ovillkorlig kärlek. ❤️

För många detaljerade förväntningar är lika med orimliga krav som skapar friktion i relationen. Vi måste komma ihåg att hunden aldrig har bett om att få tillhöra just oss och är inte skyldiga oss att motsvara våra förbestämda fantasier gällande deras personlighet. ❌ Vi måste släppa taget om vår besatthet av perfektion (som kommer ifrån osäkerhet och ett behov av att vara till lags och imponera på andra i utbyte av att få känna tillhörighet och bekräftelse) och omfamna undret i att lära känna någon på djupet, hur spännande det är att utforska hur de fungerar och acceptera den de är och vilken toppkapacitet de besitter. 🌈

Det är INTE ett nederlag att inte vara perfekt. Det är INTE ett nederlag att avvika från förbestämda förväntningar. Det är INTE ett nederlag att älska sin hund för den de må vara och acceptera deras tillkortakommanden. När allt kommer till kritan är det ju så de känner för OSS. 💝

Exempel på rimliga förväntningar finner du i andra bilden. ⬇️

Mot balans! 🎈