Nala är en 4 år gammal blandras som hittades övergiven som valp i Bosnien. Sedan dess har hon haft en stor familj att glädjas åt med många personer som älskar henne, men hon har ändå inte känt sig tillfreds på promenaderna. Inomhus är Nala lugn och respektfull men ute blev hon som förbytt. Hon gjorde kraftiga utfall mot mötande hundar och familjen befarade att deras älskade hund var aggressiv och farlig. De hade gått kurser och träffat hundinstruktör tidigare men fick inga råd som hjälpte. Någon tyckte att de bara skulle spruta vatten på henne i samband med utfallet medan en annan tyckte att de skulle satsa på att avleda hunden med godis. Vattensprutan hade dock ingen effekt och Nala är inte ett dugg intresserad av godis eller leksak på promenaden. Allt hon fokuserade på var att skydda sin flock genom att skrämma bort alla som inkräktade på deras utrymme. Vad skulle de ta sig till?

Jo, till Limmared! Det var en flera timmar lång bilresa men väl framme fick de hjälpen de behövde. Jag kunde se att Nala var en vakthundsblandning och förklarade för familjen att hon förutom den territoriella instinkten i arten, även har beskyddande egenskaper i rasen. Hennes temperament var lugnt och stabilt; ty Nala är en artig, inkännande och trofast individ med en mild och stadig energi. Utomhus var det dock art och ras som styrde eftersom promenaderna saknade all form av struktur, vägledning och en självsäker ledare, vilket fick Nala att överta rollen som flockens beskyddare. Hon var ständigt på sin vakt och såg rött om någon kom för nära (vilket med våra mått mätt inte är speciellt nära egentligen). Det var oerhört ansträngande för den milda Nala att behöva befinna sig i det tillståndet varje gång de gick ut, och det tärde på hela familjen att ha så laddade promenader.

För mig är det förstås viktigt att planen är effektiv även i längden, men det behöver absolut inte betyda att resultatet måste dröja. Struktur, byte av verktyg och bättre förståelse för sin hunds psykologi och beteende tar inte lång tid att införa och införskaffa, utan det som var mest mödosamt för matte var att stärka sitt eget självförtroende för att kunna övertyga Nala om sin kompetens som ledare. Med rätt strategi skulle det visa sig att Nala gick att avbryta utan större ansträngning, och när matte upptäckte att hon faktiskt kunde lyckas så blev hon genast mer lugn och säker och kunde tillslut leda Nala genom hundmöte efter hundmöte utan bekymmer. Vilken känsla! Vilken grej! Det är svårt att säga vem som var mest lättad mellan hund och matte, men jag är i alla fall väldigt glad för dem båda två. Föreställ er lyckan över att kunna nå fram till sin hund så fort och så lätt, efter vad som känns som en evighet av oro, rädsla, frustration och nervositet. Läget gick från dystert till lättsamt på ingen tid alls, och det som återstår nu är att göra denna skillnad permanent genom att öva tills det känns naturligt och flytande.

Nej, allt är ingen ”quick fix” men allt tar heller inte lång tid. Vissa saker går att åstadkomma fort och det är naturligtvis en fördel – ett privilgium som bör värnas om då speciellt hunden inte har hur mycket tid som helst. Det brukar ta betydligt längre tid att förändra människans mönster, men för den som är tillräckligt engagerad och målmedveten är framgång närmare än vad man kan tro.

Mot balans. 💜