För exakt en vecka sedan var jag i Luleå och hade kurs. Eller i Sunderbyn, närmare bestämt. Platsen för kursen var hos min vän och kollega Linnea Kolding, och de flesta kursdeltagare har varit kunder till hennes Dogs of Hope. Andra var helt nya för oss båda, och gruppdynamiken blev en helt perfekt blandning av allt man kan tänka sig. ☯️ Vi hade en jämthund, två schäfrar, en springer spaniel, en golden retriever, två mastiffer, en australisk terrier, en fransk bulldog, en tax, en hovawart, en malinois, en rysk svart terrier, en newfoundland, en staffordshire bullterrier, en finsk lapphund, tre american bullys i olika storlekar, och så fem blandraser i alla möjliga varianter. Vi gästades även av en tervuren, en podenco och ytterligare en blandras! Det var hundar överallt, som sig bör! 😍

Under kursen, som hade temat ”relation”, täckte vi de viktigaste grunderna för en sund, stabil och ömsesidigt uppskattad sådan, och vi tränade ledarskap, passivitet, koppelteknik, hundmöten, mingel, hur man förändrar en sinnesstämning (hos både hund och människa), och mycket mer! 😃 På mina kurser utgår vi ifrån det verkliga livet och de situationer som uppstår i vardagen. Vi övar dessutom på sådant som *inte* riktigt hör vardagen till, som exempelvis att finna sig till rätta i ett garage bland så många andra människor och hundar. Och det funkar bra! 👍

Med upp till Luleå hade jag min lilla bootcampare Joppe, som skötte sig exemplariskt under hela resan. Väl på plats fick Linnea och hennes man Sturla jobba hårt emellanåt, för att Joppe skulle acceptera att han inte fick vara hos mig! 😅 Denna långa lilla krake som inte ville se åt mitt håll ens en gång, har visst gått och blivit mitt största fan! 😆 Det var hur som helst utomordentligt nyttigt för hans utveckling att åka med på den här resan och få uppleva flygplatser, rullväskor, folksamlingar, trånga utrymmen och så själva flygandet förstås. Om folk bara visste hur mycket hunden tjänar på att få möta sina orimliga rädslor under trygg vägledning! Allt obehag är inte dåligt! ☝️

Som grädde på moset fick en av de andra två hundarna jag hade med mig upp – terven Hector – ett nytt hem hos en av kursdeltagarna! Det var den finska lapphunden som äntligen fick sina önskningar besannade om en cool och rolig brorsa. Heja dem! 👏🌷

Jag vill tacka värdparet och alla deltagare för en fantastisk helg. Det var underbart att få träffa er alla och dela dessa intensiva dagar med er. Jag tackar för er tid och ert förtroende! 🙏💗

Sedan vill jag ge ett alldeles speciellt tack till min trogna kund Lisa, som inte bara gjorde mina dagar genom att låta mig få träffa min gamla jourhund Sergej och personligen få uppleva den bottenlösa lycka han känner för att äntligen ha hamnat där han hör hemma, men också för att hon tolkade norrlänningarnas lugn åt mig efter första dagen, när jag nojjade över att de kanske var så tysta för att de inte var nöjda! 😫 Med förtvivlan i blicken förklarade Lisa sansat och bestämt för mig att tystnaden ingår i norrlänningarnas sätt att visa respekt, och att det ju är jätteskönt att folket låter mig prata till punkt och reflekterar på djupet över mina ord! Så hade jag inte sett det annars, för jag är van vid andra takter här på hemmaplan! 😯 På söndagen var deltagarna lite varmare i kläderna och gav mig till och med en inbjudan att komma tillbaka! Så Norrland, vi ses igen nästa år! 🙌🥰

Tack Lisa, också för att du fotade och filmade lite under kursen. En annan är van att ha Amme till sånt där, så nu har jag något att se tillbaka på och minnas med glädje. 💭💕

Mot balans. ☮️

P.S: Det syns inte på just de här bilderna, men ALLA hundarna befann sig minsann i lokalen samtidigt under hela kursen bortsett från minglet, då vi iakttog dem i mindre grupper. 🐶