Då var två fantstiska inspelningsdagar över och vi har hunnit med massor! 🥳

Tanken med en dokumentär är ju att visa saker som de är, inklusive ”the good, the bad and the ugly”. Jag känner redan att det är precis så det blir och det gläder mig! 😄 Vi gick exempelvis en härlig promenad med positiva och följsamma hundar, umgicks i solen med lugna, snälla och glada hundar, käkade middag med tysta, sovande hundar precis intill, och serverade mat till exalterade, burdusa och förvirrade hundar! 🤪 Samma hundar givetvis, men i helt olika sinnesstämningar. Jag och Amme samarbetar oftast vant och sansat, men ibland blir vi oense och käbblar. Igår handlade det om mitt missnöje med matningen och att jag märker att Amme haft för bråttom och kommer på mig själv med att jag låtit det slinka under radarn av bekvämlighetsskäl. 😴 Det är precis vad man behöver emellanåt; en hård men rättvis mental örfil för att skärpa sig! Amme och jag är bra på att jobba mot samma mål och respektera varandras skillnader, men vi är inte rädda för att ge varann välbehövlig kritik. Hans till mig kan vara att jag ger hundarna oförtjänt uppmärksamhet och min till honom kan handla om att han har för bråttom. 🌪 Med olika preferenser prioriterar man inte alltid likadant, och då skiftar resultatet. Igår var första gången på ett år som jag matade hundarna utomhus (vi gör det ibland på sommaren) och jag stördes av att några (för mig) viktiga matskålar saknades och att hundarna var stressade, dels över omständigheterna med nytt folk och nya rutiner och vibbarna som medföljer, men också över att Amme prioriterar att det ska gå fort framför att det ska vara sansat (han har tagit matningen den sista tiden). Vi löste det och så var det inte mer med det, men det påminde mig om att det är dags att återuppta matningen! 😃👍

Ingen fara med Amme dock; nästa gång lär det vara han som är irriterad på mig för något, i vårt hushåll är det ju ändå balans som råder. ☺️

Mot balans. 🌸💐🌷🌼