⚜️ Freke är en 2,5 år gammal tamaskan wolfdog. Han är en aktiv, intelligent, ståtlig och fredlig hund med integritet. Han lever tillsammans med en yngre basenjitik och deras husse och matte.

Jag uppskattar verkligen när hundägaren redan har insett att deras hunds beteende är en reflektion av sin omgivning. Det underlättar och går fortare att komma till skott när man accepterar att man är den som påverkar sin hund allra mest. Så var det i det här fallet, så mitt jobb var att utvärdera situationen, tolka Freke, ge hans människor bättre förståelse för honom och visa vilka justeringar som var nödvändiga.

⚜️ Förutom att Freke rymde hemifrån, ignorerade tillsägelser, gjorde anspråk på hallen och drog något fasligt i koppel, så gjorde han ordentliga utfall mot andra hundar också. Mot mig var han ärlig direkt och visade upp sin rastlöshet och krävande attityd, och jag förstod snart hur det kom sig. Freke kunde göra sin matte galen och få hennes puls att skjuta i taket bara av att prata om det, men samtidigt hade han henne lindad obarmhärtigt hårt runt sitt lillfinger. Det vände snabbt ifrån att hon tindrade med ögonen när hon tittade på honom, till att det pyste ur öronen när hon kom att tänka på hur han behandlade henne. Så höll det på fram och tillbaka, och det blev tydligt varför Freke hade svårt för att respektera henne. Hon var helt enkelt alldeles för känslosam, vilket ledde till att hon fostrade honom till att strunta i henne – och blev förbannad när han gjorde just det! Som exempel var det bestämt att soffan skulle vara hundfri, men det lät hon Freke slå omkull. Matte förklarade att hon gav upp för att Freke var så ihärdig, och jag förklarade att det tydliggjorde för honom att hon inte klarade av att stå på sig. Den som inte kan det förtjänar ingen respekt, tycker Freke. Nu hade det gått så långt att hundarna härjade som två vildingar hemma, och ingen lyssnade på mattes försök att stoppa dem. Promenaderna var så kaotiska att hon fick rasta dem var för sig, varpå Freke tog över hallen när de var ute och inte ville släppa in basenjin när de kom hem. För husse gick det mesta bättre, men även deras promenader var långt ifrån bra och Freke var fortfarande reaktiv, även mot hundar i fjärran. Situationen var minst sagt ohållbar.

⚜️ Jag kunde se på Freke att han egentligen inte är så värst kelig, så den absoluta majoriteten av all fysisk uppmärksamhet han fick var helt onödig, och till med bromsade en riktigt fin ”connection” till sina människor. En där han uppskattas för den han verkligen är och inte den som de skulle vilja att han var för dem, alltså. Istället önskar han sig mer motion och längre sammanhängande promenader, samt ledare som representerar lugn, trygghet, skydd och vägledning. Han behöver få betydligt fler krav ställda på sig för att känna sig tillräckligt mentalt utmanad i sin vardag, men kraven är lättare att förhålla sig till om de är tydliga och upprätthålls konsekvent, så det önskar han sig också. De goda nyheterna är att hans människor är villiga att satsa på det för att han ska må bra, och för att återställa husfriden.

⚜️ Vidare föreslog jag ett koppelbyte och en promenadformel som bygger på lugn, struktur och ömsesidig tillit och respekt, med inslag av äventyr och utforskning. Vi avslutade med att göra praktik av teorin och lät Freke möta en massa hundar, varav ALLA gick alldeles förträffligt! Freke är som sagt en fredlig hund, så med rätt vägledning valde han själv att lägga sig ner helt avslappnat med framtassarna i kors och titta bort; för vem har väl inte sett en hund förut, liksom?

Både matte och husse var hänförda av Frekes artiga bemötande och speciellt matte var i sjunde himlen! Vad vi fick se igår var att Freke kan, att det går, och att matte lyckas med rätt strategi, så nu är det upp till dem att fortsätta där vi avslutade. Allt som krävs är löpande engagemang, rätt verktyg, kontinuerlig exponering samt upprätthållande av lämplig struktur, så ger energin med tiden så länge man fokuserar på sunda saker och låter det bli lika självklart som att allt vi är garanterade är nuet.

Mot balans. 🐕