🔸 Alldeles nyligen fick jag träffa Bella, en blandning mellan pudel och kinesisk nakenhund på 7 år. Hennes matte oroade sig över Bellas beteende och ville ta reda på vad man kunde göra åt det. Vad hon har för beteende, undrar ni? Jo, hon fräser ifrån, ibland ordentligt, åt andra hundar. Mattes farhåga var att Bella kanske gör så åt ”fel” hund en vacker dag, och skadar den! ”Jag vågar inte ha henne lös av den anledningen”, sa matte, ”och inte i hundrastgård heller”. Det hade redan hänt en gång, att Bella hade rykt ihop med en annan hund. Ingen blev skadad, utan det blev mest en massa liv, och inte heller var det någon som hann se vem som började. Däremot blev den andra hundens människa väldigt arg på Bellas matte, och hennes ord hade satt sig; tänk om Bella är en opålitlig hund?!

🔸 För att inte verka nonchalant, som att jag bara drog upp ett svar ur trollkarlshatten, så lät jag min bedömning bero lite, men jag såg direkt att Bella är en fullt ”normal” och helt balanserad hund. Hon bemötte mig oerhört artigt, d.v.s. på avstånd, men var inte ett dugg obekväm. Hon var också rak och tydlig, och tittade på mig som ni ser i bilden; med en riktad men neutral blick. ”Jag har inget att dölja, och inget att tillägga”, sa hon, och jag lyssnade in varje ”ord”. För matte beskrev jag min teori gällande Bella, som jag ville sätta på prov med hjälp av mina hundar. Vad jag ville ta reda på (och redan misstänkte) var ifall det verkligen var Bella som behövde åtgärdas, eller om det var mattes förväntningar som behövde sig en omgång.

🔸 Mattes teori var att Bella hade ett ont öga till andra tikar, men inte alla, eftersom att hon också har goda hundvänner som är tikar. När jag får sådan information utesluter jag att det handlar om kön, och förutsätter att det snarare handlar om attityd och uppförande. Du finner ibland oftare en viss attityd i ett visst kön, men det är fortfarande inte själva könet som är triggern, utan attityden eller uppförandet, och det kan du alltså hitta i både hanar och tikar, om än oftare (beroende på vad det gäller) i antingen eller.

🔸 Jag presenterade Bella för 8 hundar i olika omgångar. Kort och gott så bekräftades min teori:

1️⃣ Det handlar inte om kön.

2️⃣ Bella är en ”hund av ordning”.

3️⃣ Hon fräser ifrån till den som beter sig ohyfsat.

4️⃣ Hon är en underbart balanserad, mogen och fantastiskt väluppfostrad hund!

5️⃣ Mattes förväntningar behöver renoveras.

🔸 Det skulle visa sig att Bella, likt sin matte, föredrar ordning och reda. Hon gillar inte stök och stoj om hon inte själv råkar vara på det humöret, vilket är väldigt sällan nu för tiden. Hon är mån om sin inre harmoni och vill sätta punkt där den kan komma att rubbas. Hon är uppfostrad sedan valpben med struktur, regler och gränser och har själv alltid varit en duktig fostrare. Hon är väldigt miljö- och socialt tränad. Hennes matte har hela tiden haft en tydlig bild av hur hon vill att hennes hund ska uppföra sig, och hon har lyckats oförskämt bra! Så bra att Bella är precis som hon: saklig, korrekt och inte rädd för att säga som det är!

🔸 Problemet var att andra fick matte att tvivla, bara för att Bella är beredd att backa upp sin integritet, så som hundar gör. Ibland blir det livat, ibland uppstår konflikt. Vissa har en romantiserad bild av hundar där man helt utesluter att de är instinktiva rovdjur, och exkluderar därmed de beteenden som medföljer. Då är det bara en tidsfråga innan man blir hiskeligt besviken för att hunden uppför sig som, tja… en hund.

🔸 Mitt råd till Bellas matte var att känna sig stolt över sin hund och bära huvudet högt så att det syns! Jag rådde henne också till att ta fasta på att Bella kan umgås med vilka hundar som helst, men att hon själv inte har något till övers för intensiva och burdusa hundar oavsett ålder och kön, så enklast vore att låta henne slippa dessa, eller freda henne i umgänge med dem. De hon däremot bör se upp med är hundarnas människor. Det är de som överreagerar, det är de som låter sig styras av sina känslor istället för hederligt förnuft, det är de som kan ha svårt för att ta sitt ansvar och vilja lösa situationen så som blir bäst för hundarna… Därför är hundrastgård inte att rekommendera om du frågar mig, och definitivt något att ha i åtanke innan man låter sin hund gå lös.

🔸 Så om Bella nu är så stabil, var det onödigt att hennes matte kom till mig? Absolut inte! Hunden är bra som hon är, men matte var ju osäker, tveksam, orolig och ibland spänd och nervös. Det är ju ett problem, ett problem som behöver lösas för att inte hunden också ska bli problematisk i längden. Om inte annat så för att matte ska slippa känna sig begränsad i onödan, och begränsa sin hund där det gynnar dem båda. Problem löst!

Mot balans.