🕊 För snart en månad sedan hade jag en konsultation med nya kunder gällande deras två dvärgschnauzrar. De uppförde sig fruktansvärt illa på promenaden, speciellt valpen. Hon drog och skrek som en galning! Ja, inte ens skällde, utan SKREK! 🙉 Man kan tro att det är en överdrift, men när de dök upp här fick jag snart uppleva den *ljudmaskin* som var denna lilla valp. Herregud, vilken pipa! 🔊 Och uthålligheten sen då! Man kan bli döv för mindre!!

🕊 Under vårt möte var valpen inte tyst en enda gång. Förmodligen för att hon satt hos mig, för det ville hon inte, men vi hade att välja mellan obarmhärtigt skrik och skall hos familjen och ett ihållande beklagande hos mig i form av gnäll, så valet föll på det senare. 🤷🏻‍♀️ Jag kunde snabbt konstatera att denna lilla hund inte motsvarade varken vad familjen önskade sig eller skulle klara av. Hon var alldeles för intensiv för deras smak och kompetens, och alldeles för tuff för den andra hunden, som också var valpens mamma. Denne besvärade hon till max när hon behagade, och mamman var för mjuk för att säga ifrån, vilket resulterade i en ännu mer pådrivande valp. 😪 Ekvationen gick helt enkelt inte ihop för att resultatet på sikt skulle bli bra, så vi kom överens om att valpen skulle få stanna hos mig på uppfostring och omplacering.

🕊 Paloma Blanca, som hon heter (spanska för ”vit duva”), är verkligen en terrier i dess rätta bemärkelse. Det har kostat på att få henne följsam för att hon är så självständig, och orädd som synden! 😝 Hon trivs som fisken i vattnet med andra hundar, ju större desto bättre. Hon har deltagit på Pay & Play ett par gånger och svansar minsann inte efter oss, utan ger sig ut i hundhavet som om hon aldrig gjort annat! 🐕🐩 I början var hon avståndstagande och misstänksam mot oss, men det gick över första veckan. Vår bootcampare Blaze gör en enastående insats i hennes fostran som gränssättare, då han vägrar låta sig charmas av hennes utseende och vilda fasoner. Min mammas hundar har varit på besök och gjorde likadant. Gissa vilka som är hennes favoriter? 😏

🕊 För några dagar sedan kom jag hem med en annan valp som även hon ska omplaceras. De är lika gamla (5 månader), men det märks en värld av skillnad. 🌍 Jag har hela tiden sagt att Paloma inte är speciellt valpig, och det märks än mer nu. Man kan tycka att hon borde glädjas extra av att få en kompis i sin egen ålder, men icke. Av alla så är hon MINST intresserad av den andra valpen, som ÄR en klassisk valp med allt vad det innebär. 🙃

🕊 Bilden togs samma dag som Paloma flyttade in här. Hon ser inte ut så längre, för jag klippte bort det opraktiska skägget samt limmet som klistrade igen hennes öron så att de skulle lägga sig enligt rasstandarden. ✂️ För mig får hennes öron se ut hur de vill, och hon slipper tugga skägg varje gång det hamnar i munnen. 👅 Hon är ingen pimpinett utställningsprinsessa i vilket fall, snarare en äventyrlig tuffing som inte räds lite skit under klorna! Här får hon växa upp som en hund med andra hundar, och leva gårdslivet fullt ut. 🚜🏡 Snart ska hon återintroduceras för stan i träningssyfte, och jag laddar för vad som lär bli en *intressant* upplevelse… 😅

Mot balans. 🌸

P.S: Och nej, det har inte undgått oss att Paloma är en blandning av Zandro och Seashélle. En helvit terrier, en 50/50 mix av våra två senaste bortgångna hundar, det är något alldeles speciellt. Inte för att vara sentimental, men… 😭🌈💕