⚜️ Tyson är en drygt 2 år gammal staffordshire bullterrier. Han tillhör ett ungt par och är deras första hund. 🐶 Att de älskar honom är uppenbart, men jag minns själv hur det blev med all den där kärleken, omtanken och förväntan inför stundande hundköp: det tog sig osunda proportioner och hamnade där det inte skulle, medan det lämnade tomt där det borde ha funnits mer innehåll. 😬 Till exempel: med första hunden är man ofta som mest orolig eftersom man ännu inte vet vad som är rimligt att oroa sig för. 😣 Man daltar och ömkar extra mycket eftersom man ännu inte förstår vad det får för konsekvenser. Man överöser hunden med kärlek i fysiska former för att man bara inte kan låta bli sin efterlängtade hund och gärna vill tro att det får den att känna sig trygg, älskad och välkommen. 💋 Förresten så är de två sista punkterna lika aktuella även med nästkommande hundar, tyvärr. Tills man har lärt sig annorlunda, vill säga. Har man dessutom inga andra familjemedlemmar i hushållet som kan ”späda ut” all den där uppmärksamheten, energin och fokus man har att ge, ja, då tas det genast till helt andra nivåer och blir lätt ett överflöd som skapar bekymmer. 😓

⚜️ Tyson har allt en hund kan tyckas behöva. Han har två personer som verkligen engagerar sig i honom, samt alla sina fysiska behov tillgodosedda. Visst, jag rekommenderade dem att utöka hans promenadtid till 60-90 min per dag och gå det mesta av den tiden i koppel istället för lös, och göra det strukturerat och med annat verktyg istället för att bara knata efter och betjäna honom med allt han vill få serverat, men den största skillnaden kommer utgöras utav ett skifte av mentalt fokus. 🧠 De ska absolut inte älska honom mindre, utan snarare älska honom så mycket att de accepterar och respekterar att hans psykologiska behov som hund skiljer sig en del ifrån deras som människor, och att detta innebär att de behöver göra avkall på vissa saker och modifiera sina egna beteendemönster för att främja hans mentala hälsa. 🛠 För handen på hjärtat, skulle Tyson komma hem och ingenting har förändrats, då återgår han fort till sitt gamla vanliga jag han också, och då är det bara en tidsfråga innan familjens lust, motivation, hopp och driv tar slut. 💧

⚜️ Tyson är här därför att han gör utfall mot folk och hundar. De kan inte stanna och prata med någon för då går Tyson igång och slänger sig mot dem och skäller, morrar, spottar och fräser. Detsamma gör han vid hundmöten. 🐕

För att Tyson ska vänja sig vid en person finns ett långt protokoll som måste följas och det har blivit tröttsamt med så många steg i den rutinen. 😪 Han blev dessutom portad från hunddagiset i våras och visst är det så att hundar i grupp alltid innebär en viss risk, men till hans försvar ska sägas att det i mina öron låter som att man tagit onödiga risker med honom som lett till farliga incidenter där Tyson blivit skadad (om/hur de andra hundarna blivit skadade vet vi inte). 🤕

⚜️ När Tyson kom på sin första konsultation i lördags försökte han skrämma bort mig. 👻 Han tröttnade dock på det när han insåg att det var lönlöst och tillslut ville han komma fram, med en mycket mjukare framtoning. ✨ Jag kände då att husse satt och höll andan när Tyson kom fram till mig, och det visade sig att han oroade sig för att jag skulle klappa hunden, i tron om att läget var lugnt. 😳 Det hade nämligen hänt något liknande alldeles nyligen, då Tyson gjort utfall mot en ”hundvan” granne. Husse lyckades lugna honom tillslut och då sträckte grannen klumpigt nog fram handen till Tyson i ett försök att börja om på ny kula, och blev biten. 🙄 Jag försäkrade husse om att det inte skulle falla mig in att klappa honom oavsett hur mjuk han än blev mot mig just då, för det var helt enkelt för tidigt för tillgivenhet i vår relation med tanke på den problematiken som finns. Dessutom drog han sig fram i kopplet till mig och det är inte ett beteende och attityd som jag vill förstärka. ✋

⚜️ Tysons familj hade bokat en semesterresa för länge sedan men insåg att deras hundvakt inte besitter kunskapen som krävs för att hantera honom säkert, så lite i panik tog de sig hit för att se om jag höll måttet för att ta hand om deras älskling. 🚨 Jag var tydlig från början med att det inte blir tal om passning om Tyson ska vara här, för det är ju boot camp han behöver! Vanligtvis tar jag inte emot hundar på boot camp utan en förberedande konsultation en tid dessförinnan, men jag gör undantag när nöden kräver och det går. Därför blev förutsättningarna så, att om jag lyckades inge förtroende så skulle Tyson få stanna i 4 veckor. 📆

Medan familjen begrundade inackorderingsavtalet gick jag iväg och öppnade grinden för min kollega, Camilla. Vi gick tillbaka tillsammans och när Tyson fick syn på Camilla tog det hus i helvete! 👹💥 Det var säkert inte så, men eftersom jag då fick veta att de bestämt sig för att lämna in Tyson, så skojade jag om att utfallet mot Camilla satte hans sista potatis så nu blir det boot camp! ☝️😂

⚜️ Så nu är han alltså här, den lille knodden, och jag ska snart berätta mer om vad som hänt så här långt! Häng med på hans resa, vetja! 🗺

Mot balans. ⚖️