Leonila levererar

Denna lilla tösabit är tuffare än man tror! 💪

Vi hade egentligen tänkt att introducera vår nya rehabhund för flocken ganska långsamt, men icke sa Nicke – det gick hon inte med på! 😯 Leonila blev frustrerad av att inte få gå bland alla de andra hundarna och ville själv ingå i storflocken. Hittills har hon delat köket med minstingarna och en annan nykomling, plus att hon har fått promenera med en större grupp. Men det räckte tydligen inte för denna bestämda fröken! 😤 Så igår fick hon sitt första mingel under kvällen tillsammans med resten av gänget, och jösses så spännande hon tyckte att det var! 🤩

Leonila berättar (ja, faktiskt; via sitt beteende) att hon har genomlidit en del ouppskattade möten med andra hundar och människor under sin korta livstid, utan att hon har lyckats förmedla sig till sin omgivning. Många tror i all välmening att det är kvantiteten av möten som gör en hund socialt stabil, när faktum är att det snarare är kvaliteten som är det mest avgörande. 💡 Så när man försöker socialisera en hund genom att låta allt och alla komma fram, ta kontakt och till och med röra hunden, så utvecklar många hundar en osund relation till omgivningen. Somliga utvecklar så småningom en social frustration, som ett resultat av att bli avbruten av exalterade ”hälsningsritualer” med kreti och pleti, tills det plötsligt inte passar sig och hunden inte kan hantera att kunna se men inte få åtkomst. 🤯 Andra, som Leonila, utvecklar en social fobi.

Tänk, vi har ju en Me too-rörelse som kom sig utav att kvinnor fick nog av att känna sig som allmän egendom, men nästan alla missar att kvinnor som män och barn, utsätter hundar för exakt samma respektlösa inställning. 😕 En ”bra” hund ska liksom alltid vara sugen på kontakt med alla, och bete sig korrekt oavsett hur hen blir bemött av andra. Hundens jobb är att vara söt och bekräfta sin omgivning hela tiden. Det är absurdt redan när det sker inom familjen (för vilken annan familjemedlem förväntas ha den uppgiften?!), men får helt makabra proportioner när till och med främmande ska kunna hänga, klänga, krama, pussa, klappa och tafsa, allt medan hunden ofattbart nog ska uppvisa sprudlande glädje och få den personen att känna sig uppskattad (!!!) för sin insats. Är det inte knäppt?! 🥵

Även mötet med andra hundar förväntar sig folk ska uppskattas till tusen trots att en eller båda parter är överexalterade, påstridiga och hänsynslösa. Hade man själv tyckt det var kul med en superintensiv främling upp i ansiktet (eller skrevet!) som ”bara vill hälsa”? Hade det spelat någon roll om denne oförskämda främling hade goda avsikter? Knappast. Så varför, åh varför, utsätts hundar DAGLIGEN för detta övergrepp? 😣 Vad händer när hunden får nog och försöker fly och försvara sig? Tja, då anses den vara en trubbelmakare som inte längre är välkommen i sitt hem och ibland till och med får betala med sitt liv. Förstå hur orättvist och fruktansvärt det är! 😢

Det fascinerande här är att dessa hundar sällan levt med människor som vill dem illa, och därför inte inser att hunden känner sig illa behandlad. Det är som att deras trauma inte räknas för att avsikten aldrig var att skada. Det hela blir en klibbig, unken, obekväm sanning som man inte vill befatta sig med. Att man skulle vara hundens förövare (vare sig man var det passivt eller aktivt), nej, det kan man absolut inte tänka sig och man blir oerhört förnärmad av bara tanken. 🤢

Men tänk om vi skulle pausa egot ett tag, och bara fokusera på vad hunden har att säga. Vågar vi sätta oss in i deras upplevelse i syfte att förstå vad vi kan göra annorlunda? Orkar vi det? Istället för att se det som att man skulle avslöjas som världens värsting, så ser jag det hellre som en chans att visa empati och utvecklas till det bättre, och det är väl positivt och godhjärtat om något! 😍 Förmodligen är vi alla skyldiga till att vara hundens förövare vid något tillfälle, och just därför borde vi vara lika angelägna om att förändra det. ✊

Leonilas berättelse påminner om att kärlek är kärlek först när mottagaren upplever det så. Kärlek är kärlek när vi är beredda att älska så som mottagaren vill bli älskad, och inte nödvändigtvis så som vi vill utöva den. Att respektera hundens integritet är en bra början. 👍

Mot balans. 🌸

P.S: Hittar ni henne på bild 2? 😅

Sötnöt!
Ser ni henne?

4 tankar om “Leonila levererar

  1. Men TACK för dessa kloka ord!

    Jag är mer än – jävligt trött, på alla grannar och övriga, som tvingar sig på min lilla hund.
    Hon är oförskämt söt och precis som du beskriver det,
    så tror de flesta att hon bara är att plocka upp från backen och gosa med.
    Jag brukar säga att de våldför sig på henne, precis som du beskriver det.

    Hon blir faktiskt livrädd!
    Jag får rädda henne och nu har jag satt upp en grind med lås.
    Nu bestämmer vi själva vilka vi ska umgås med.

    Tack!

    Är anmäld till energikursen i slutet av april.
    Jag är 70+ och för tillfället sjuk i förkylning, antagligen.
    Vet inte hur jag ska tänka angående deltagande med så många människor,
    nu i coronatider…

    Jag behöver ju den här kursen! ❤️

    ________________________________

  2. Så sant och så klokt! Jag har en hund som älskar allt och alla, och så har jag en hund som är precis tvärtom och som har några få utvalda människor han gillar. I dagens samhälle skäms man nästan om man säger att ‘NEJ, han VILL inte hälsa’. Då tittar människor konstigt på en och undrar hur man har uppfostrat hunden och vad det är för fel på den… Väldigt frustrerande.

  3. Vilken underbar bild nr 2, där alla hundar är samlade. Visst är det väl hon längst fram på bilden, mellan 2 bruna hundar?

Lämna ett svar till Agnes-Cecilia Wästfelt Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s