Arkiv | februari 17, 2019

Struktur – den underskattade harmoniskaparen

En strukturerad promenad är som ett träningspass: det är meningen att det ska vara jobbigt, för då är det stimulerande för både kropp och knopp. 🐕💭 Känslan av tillfredsställelse infinner sig efteråt, när hunden känner sig trött, nöjd och dränerad. 😴 Medan den strukturerade promenaden pågår så är hunden fokuserad på att röra sig framåt och följa sin ledare. En promenad utan struktur är bara stimulerande för kroppen, och därför är så många hundar uttråkade. 😣

Även om man satsar på andra aktiviteter så som agility, dog parkour, sök eller spår emellanåt så ersätter inte det hundens behov av att migrera med sin flock under kontrollerade former. Att kunna flänga, fara, dra och urinmarkera hela tiden är inte ens roligt för hunden heller, det är stressande. 😥 För att inte tala om hur tråkigt jag skulle känna att det var om min hund och jag gick flera meter ifrån varandra och jag endast tjänar syftet att hålla fast hunden i en lina. Att det inte finns något annat som binder oss samman förutom ett koppel, det hade gjort mig ledsen. 😔

En strukturerad promenad kan se ut på hur många olika sätt som helst eftersom man får anpassa upplägget efter vad som passar hunden, människan och omständigheterna. 📊 Jag, som har haft många hundar ända sedan jag fick ordning på mina promenadkatastrofer efter att jag införde struktur, har haft olika upplägg beroende på hur jag har bott. 🏢🏘🏡

När jag bodde i lägenhet i stan, där en hunds promenad måste innehålla toapauser, så började jag med det. För att jag hade många hundar med olika behov, preferenser och tempo så tog det oss ca 40 minuter innan alla hundarna hade gjort ifrån sig. Först då var de redo för att börja gå ”ordentligt” och det gjorde vi i säkert 30 minuter innan en av de mindre energiska hundarna behövde ta paus och hela flocken fick ta 5 för att stanna och lukta och utforska omgivningen lite grann. Sen drog vi igång igen och var hemma efter minst 90 minuter. ⏱

När vi flyttade till hus med tomt i villasamhälle så fick tomten bli hundarnas toa och de fick göra ifrån sig där innan promenaden startade. 🐾 Sedan gick vi i säkert en timme innan vi passivitetstränade någonstans i byn eller hundarna fick springa av sig i skogen, och sedan promenerade vi strukturerat hem igen, och på tomten blev det ett sista toastopp. 🚽

Nu när vi bor i skogen så använder de fortfarande sin rastgård som toa innan vi börjar gå, och i början var vår största utmaning att kunna gå avslappnat trots doften av alla vilda djur. 🐗🦌🐇 Vi har många jakthundar, varav flera har livnärt sig på jakt en gång i tiden, så det var kämpigt att få dem att fokusera framåt istället för utåt sidorna, mot skogen. Nu när den biten funkar bra så kan passivitetsträningen bestå utav att de får stanna och vara tålmodiga medan jag fotar dem 📸 (varför de ser så sura ut på alla bilder 😂, fast de är inte det, de är helt slut 😅), eller så får vi stanna för en bil, som faktiskt kan vara en utmaning när det kommer så få, och man ror runt ett ekipage som är lika brett som hela vägen. 😆🚘 Då och då sätts vi även på prov när vi möter vilda djur på nära håll, så trots att vi bor så isolerat så är vi inte fria från prövningar, och det är jättetacksamt för då kan vi hålla vår disciplin intakt. ✊️

För att hålla deras stadsetikett vid liv så miljötränar vi regelbundet i olika städer och nya miljöer. 🚃⛲️🛣 Gemensamt för alltihop är att jag alltid strukturerar upplägget så att hundarna vet vad som gäller. Jag bestämmer takt, position, riktning och när det är dags för paus, och eftersom jag satsar på att vara en GOD ledare så är givetvis mina beslut baserade på vad HUNDEN behöver. Detta ska dock inte förväxlas med att det alltid är vad hunden vill ha!☝️

Promenader är för oss inte en tur i en nöjespark, det är ett träningspass som är både nyttigt, jobbigt, roligt, tråkigt, intressant och dränerande. Jag integrerar motion, disciplin OCH belöning för oss alla, för att stimulera både kropp, sinne och själ. 😌 På så sätt ser jag till att tillgodose våra fysiska OCH psykologiska behov samtidigt, och sparar en hel del tid, även om jag dessutom får hundens följsamhet och stärker vår relation på köpet! 😍 Det är fantastiskt, och en alldeles för värdefull rutin för att hoppa över.

Jag vill vara ute och gå med lugna hundar, och är helt införstådd med att det är JAG som måste åstadkomma det lugnet, inte hunden. 🙋🏻 Exaltering sparar vi till när vi leker och busar eller behöver det det drivet i något annat syfte, och är inte en önskad sinnesstämning i övrigt.

Mina valda promenadverktyg är retrieverkoppel, och på hemmaplan ibland även min ”promenadkäpp”, som är ett tjusigare namn för ett kvastskaft, vissa gånger bara en vanlig pinne. 🤓 Med den kan jag guida, blocka, peka och stoppa på avstånd.

Behöver du hjälp med att få ordning på dina hundpromenader? Kontakta mig! ☎️📧

Mot balans. ⚖️

Det ska vara ömsesidigt

Jag är FÖR en hunds rätt till…

🔹 Respekt för sitt personliga och intima utrymme

🔺 Att tacka nej till närhet när hen inte är på humör för det

🔹 Att äta sin mat i fred

🔺 Att få sova i lugn och ro

🔹 Ett socialt liv

🔺 Ett ledarskap (föräldraskap) som upprätthåller hundens inre harmoni och främjar mental hälsa.

Varför jag är det? Jo, för att jag älskar och respekterar hunden, och har som mål att se till att hen mår bra. Jag vill att en hund ska känna sig hörd, sedd och respekterad på det sätt som hunden uppfattar att hen blir det på, för att det är kärlek i mina ögon. 😍

Jag är också för MIN rätt till exakt samma saker av exakt samma skäl, och ser min förälder (när jag var barn), vårt samhälle, vår regering och våra världsledare som medskyldiga till att ombesörja mig med den struktur som krävs för att hålla mig trygg och klar över vad som gäller. När det brister så blir folk blir arga, ledsna, skadade och vilsna, så vi vet ju hur viktigt det är! ✊️

Min poäng är att regler, gränser och begränsningar såväl som rätten till ovanstående bör även i sammanhanget människa – hund vara ÖMSESIDIGT för att vara rättvist. ☘️ Att upprätthålla detta endast för en part skapar obalans. Jag är mina hundars beskyddare och vägledare, vilket egentligen bara är ett annat ord för förälder. En förälders uppgift är inte att ge sina skyddslingar allt de pekar på och försöka undvika allt som är obehagligt och svårt, utan det är att tillgodose sin skyddslings fysiska och psykologiska behov och förbereda den individen för livets hårda skola så gott det går, eftersom det är fullständigt omöjligt att eliminera alla komplikationer och hot. Vill man att ens hund ska kunna hantera den bergochdalbana som vi kallar livet och den ständigt överraskande platsen som är vår värld, SAMTIDIGT som den individen visar hänsyn och respekt för sin omgivning så är det vårt jobb som dess ledare att ställa ömsesidiga krav på både hund och människa. Precis som för barn, så ska grundfostran komma hemifrån, med stöttning av sina medmänniskor, om det så bara innebär att vi respekterar varandra. Den hund eller det barn man fostrar ska inte bara ha med sin förälder att göra hela livet, och därför ligger det i omgivningens intresse att hjälpa till att skapa goda förutsättningar och se till att stödja på alla sätt vi kan. 💝

Som vuxen människa har jag ett eget ansvar för mina handlingar som jag inte kan beskylla mina föräldrar, samhället eller världen för. Och inte heller min hund. Detta skiljer oss ifrån hunden, som ju är fast i våra händer i hela sitt liv. Med frihet kommer ansvar och med rättigheter kommer skyldigheter. Jag tycker att vi ska hedra det.🏆

Om du har en hund som du respekterar enligt ovanstående exempel så hoppas jag att du begär samma respekt tillbaka. Nobody likes a brat. 😘

Mot balans. ⚖️