Arkiv | mars 2018

Pay & Play!

NU ÄR DET DAGS IGEN!

Första söndagen i varje månad är det Pay & Play kl.13-14 för hundar upp till 25 kg, och den tredje söndagen i varje månad samma tid är Pay & Play öppet för alla viktklasser.

Pay & Play går ut på socialisering för hunden och vägledning för hundägaren. En session är 60 minuter lång och möjliggör ett nyttigt umgänge för din hund och givande coaching för dig på en och samma gång. Vi håller till hemma hos mig i Limmared (om inget annat anges) och har ett stort och varierat utbud av hundar att hålla oss till för att uppnå önskad balans. Hundarna får mingla, leka, sträcka ut eller bara vara bland andra, lära sig att bemöta nya individer (både människor och hundar) på ett sunt och schysst sätt, och hundägarna får lära sig att tolka hundarna samt veta hur och när de ska agera och när man kan låta bli.

Alla hundar som inte oprovocerat attackerar och skadar andra är välkomna! (Och ni som har hundar med detta beteende är välkomna för privatträning istället!)

Fördelarna med detta upplägg är flera:

* Man dyker upp när man kan och behöver inte binda sig till fasta dagar.

* Det finns ingen förbestämd följetång så man missar inget (mer äett grymt bra träningstillfälle) om man inte kommer varje gång.

* Deltagare varierar från gång till gång vilket ger bättre träning.

* Passet hålls kort men intensivt för att ge både hund och människa bästa möjlighet till positiv exponering men ändå hinna avsluta på topp.

* Man väljer själv vilken träning man vill satsa på.

* Bättre ekonomiska möjligheter till träning för fler.

Så här funkar det:

Pay & Play hålls den första och tredje söndagen i varje månad. Det första tillfället är öppet för hundar upp till 25 kg, och det andra för alla viktklasser. Den som vill komma skickar mig ett pm senast dagen innan och meddelar sitt deltagande. För den som är osäker på om ens hund är en lämplig deltagare så går det bra att fråga mig först.

Personligt ansvar råder.

Kostnad: 300 kr per tillfälle för en person + en hund. Ytterligare person eller hund ifrån samma hushåll, eller deltagare utan hund betalar 200 kr.

OBS! Inga löptikar!

Nästa tillfälle är enligt nedan (se bild). Denna gången är det alltså för hundar upp till 25 kg.

Glad påsk!

När man ”älskar” ihjäl sin hund

Forskare har äntligen kommit fram till det som många av oss har vetat länge, nämligen att våra känslor påverkar våra hundar i stor utsträckning. Våra känslor kan till och med göra dem fysiskt sjuka! Jag har ju upplevt detta själv med egen hund så för mig är det ingen nyhet, men det är helt klart dags att vi människor tar fasta på hur påtagligt det är för våra hundar att leva med våra känslor.

Jag minns till exempel en schäferhund som adopterades av en kärleksfull familj. Hunden var en mild och vänlig själ. Mjuk, absolut, men ändå pigg, glad och väldigt enkel. När de hämtade hunden hade kvinnan i familjen tagit med sig en lista med spanska ord som hon hade översatt från svenska, så att hon skulle kunna kommunicera med hunden… För henne var det otänkbart att hunden annars skulle kunna göra sig hemmastadd hos dem, om hon inte förstod vad familjen ville ha sagt. Det kunde ju hunden nämligen bara förstå via verbal kommunikation! Detta var en första indikation om hur kvinnan resonerade och hur det så småningom skulle få större proportioner.

Kvinnan skickade låååånga uppdateringar angående hunden, eller, rättare sagt angående ALLA detaljer i hundens liv, som en väldigt specificerad dagbok. Där framgick saker som oroade mig. Kvinnans tolkningar av hunden var gravt förmänskligande, och mellan raderna var det övertydligt att hon själv inte höll tillbaka med sina känsloyttringar mot hunden. Jag fick verkligen uppfattningen om att hundens hela tillvaro dränktes i kvinnans fantasier om hur hunden tänkte, kände, mådde, önskade o.s.v. Jag förklarade min syn på saken men den informationen var hon inte mottaglig för.

Det dröjde således inte länge innan kvinnan ringde och ojade sig över hunden, som gick med krökt rygg, krum kropp och svansen mellan benen. Hon kändes så slö, sa kvinnan, och jätterädd! För mig som känt hunden sedan innan var det uppenbart vad som försiggick, så återigen påpekade jag att hon måste slappna av och sluta förmänskliga sin hund! Hunden behöver inte hållas om av henne i varje stund, klappas och kramas utan avbrott, eller observeras varje vaken stund för att sedan få assistans i varenda liten handling hon utför. Hon vill framför allt inte ömkas! Vad är det ens hon ömkas för? Ett taskigt förflutet som hon lämnat bakom sig för länge sen? Hade man själv upplevt det som positivt utvecklande att ständigt ömkas av andra, dessutom för något som hände i det förgångna? Inte!

Var så säker på att hunden vill vara hund, sa jag, så gör henne en tjänst och behandla henne som en!

Nåväl, det hela slutade med att hunden blev så dålig att hon till och med blev sjuk, och då bestämdes det i samråd med kvinnan att hunden skulle få flytta till någon annan. Intellektuellt sett så insåg hon att detta måste ha varit ett resultat av hennes bortklemande, men känslomässigt var hon inte redo för att bära det ansvaret och ville ändå luta sig emot att hunden trots allt måste ha varit sådan från början, även om den negativa utveckligen startade hos henne. Hunden fick ett nytt hem där hon fick lov att vara hund!

Transformationen lät inte vänta på sig och hunden blev frisk och kry, pigg och glad, och visade inte tillstymmelse till samma beteende som hos den andra familjen. Vilka slutsatser man vill dra av det låter jag vara upp till var och en…

För mig är det glasklart: hundar är hundar och vill vara hundar! De föddes inte med varken syftet eller begäret att ersätta din partner eller ditt barn, och varken vill eller tror att hen är en människa. Hunden vill promenera, jobba och utforska, och den vill känna tillhörighet i en flock. Den vill inte vara universallösningen på alla dina problem. Den vill inte vara din nåldyna, boxningssäck eller papperskorg där allt känslomässigt skräp hamnar för att det är enkelt och praktiskt för dig. Hunden är sin egen och vill bli behandlad med samma respekt och hänsyn som du. ”Kärlek” till någon annan är när man prioriterar att denne får vara lycklig, framför att tillfredsställa sina egna egoistiska begär. ”Lycka” för en hund är att få vara hund. Vad det innebär går att utbilda sig i, för utan den förståelsen, hur kan du då leverera?

Jag önskar att vi människor kunde omvandla den energi vi ödslar på att ömka hundar till en drivkraft att lära oss mer om dem så att vi kan ombesörja det som de VERKLIGEN vill ha, på riktigt. Jag önskar också att vi skaffade hundar för att ge och inte för att ta. Att vi släppte in dem i våra hjärtan och hem för att ge dem ett värdigt hundliv och inte för att ta deras harmoni i jakten på vår egen. Att vi verkligen praktiserade innebörden av att älska så att vi kunde göra det lite mer som de, alltså uppriktigt och äkta. Tänk så många krumma ryggar som hade rätat på sig då!

Mot balans.

Trauma, rädsla och etiketter

I år blir det 6 år sedan jag adopterade Sylvester, min chihuahua. Jag valde ut honom på ett shelter efter att ha gått förbi honom i en dörröppning, bara för att tvärstanna, backa tillbaka, och ta mig en närmare till på honom. Han fångade min uppmärksamhet eftersom han var en tragisk syn. Fysiskt var det inga större fel på honom, men mentalt… Allt som fanns var ett skal av en hund, men däri var det tomt. Sylvester var så traumatiserad (jag vet inte av vad och det ger oss inget att spekulera) att han nästan var totalt blockerad av skräck. Den enda mentala mekanism som fortfarande fungerade var flyktinstinkten, och tro mig, den var påslagen JÄMT.

Nu har det alltså gått en massa år och Sylvester är inte samma hund längre. Han är inte rädd för mig eller andra människor. Han är superbekväm med andra hundar. Han är en tuff och cool liten hund i en biffig chihuahuakropp, och hans flockdrift är extremt stark (varför han i princip aldrig har koppel på sig). Han har inga problem med att ta för sig och struttar omkring här stolt som en tupp!

Traumat har dock lämnat rester efter sig, och dessa gör sig påminda ibland. Hans flyktinstinkt är fortfarande väldigt närvarande och står liksom på standby. Vill jag få tag i honom eller lyfta upp honom får jag inte ha bråttom eller bete mig på ett sätt som han kan tolka som att jag går in i jakt-mode, för då flyr han. Grejen är att han tolkar det mesta som jakt-mode, och han påbörjar vanligtvis en flykt, för att snart inse att det inte behövs längre och då avbryta sig själv, eller så får jag avbryta honom genom mitt rörelsemönster. I den stunden som antingen jag eller han själv avbryter honom finns alltid ett ögonblick av genuin förvirring från hans sida. Det liksom tar ett par sekunder för honom att landa i verkligheten och inse att allt är okej. När han har gjort det är han som vanligt igen och njuter av sällskap och närhet. Man får bara inte ha bråttom med honom, eller hänsynslöst tvinga sig på honom, för då reagerar han därefter.

Bara de sista månaderna har Sylvester – just som jag var beredd att tro att han inte kommer utvecklas mer än så här efter all denna tid – börjat intressera sig för människor helt öppet. Han är inte längre rädd för folk, som sagt, men åratal har passerat där han helt enkelt har varit fullständigt ointresserad, och undvikit ömsesidig kontakt med främlingar. Människor har inte varit farliga, bara hemskt onödiga och jobbiga (alla förutom jag), och det har funnits en nyfikenhet som lett honom till att sniffa lite på folk när de inte ser, men det är allt (återigen, inte för att han varit rädd, utan för att vi människor TYVÄRR oftast tror att en hunds nyfikenhet innebär att de vill ha kontakt med oss och därför GENAST uppmärksammar hunden och ger oss på att få denna – oönskade – kontakt, vilket bara bekräftar för reserverade hundar att det är bättre att hålla sig undan). Nu har jag dock observerat vid ett flertal tillfällen, att han är trygg nog att bejaka denna nyfikenhet även framifrån, när folk ser. Detta har dessvärre alltid slutat med att personerna uppmärksammar honom och att han drar sig tillbaka direkt (jag har inte hunnit informera någon om hur de ska bemöta honom – d.v.s. inte alls – eftersom han har överraskat mig med detta nya beteende!), men poängen är att han har tagit ett nytt och oväntat steg på eget bevåg. Vare sig han väljer att spinna vidare på det eller inte så markerar detta en ny nivå av hans utveckling, vilket alltid är jättespännande! Om inte annat så påminner det mig om att påminna andra att inte skapa ögonkontakt, inte röra och inte prata till främmande hundar – ens när de närmar sig!

Jag får ständigt förklara för folk att Sylvester inte är en rädd hund, för allt man fastnar vid är hur han reagerar när man tittar avsiktsfullt på honom (se bild). Hans uttryck är dock bara en ”rest” från förr och förtjänar varken ömkan eller huvudbry. Den som behandlar honom som vilken hund som helst får snart se den riktiga Sylvester, det vill säga den bekväma och kavata killen han är med andra hundar. Detta beror på att de aldrig har behandlat honom som något annat än en vanlig hund, och det är troligtvis inte hundar som satte skräck i honom från början.

En twist på detta som kommer som en chock för många är att hundar kan bli som Sylvester var ”bara” genom att daltas med för mycket, förmänskligas och överbeskyddas. De flesta tänker direkt på fysiskt trauma i form av våld eller brist på kärlek när de ser en hund som han, men faktum är att samma resultat kan skapas av för mycket av det goda. Man hämmar då hundens naturliga utveckling och förvirrar den genom att applicera mänskligt tänkande och kännande på hunden som den inte kan förstå, och jag ser detta hela tiden i jobbet. Intressant men inte överraskande alls, är att det är extremt vanligt att just blyga, reserverade, ointresserade eller känsliga och lättskrämda *omplaceringshundars* positiva utveckling hämmas, stagneras eller bromsas av välmenande människor som försöker kompensera dem för ett (eventuellt) taskigt förflutet genom att överösa dem med överflödiga känslor, resonemang och överbeskydd i nutid. Detta går inte ihop för en hund, som bara vill leva sitt liv och komma vidare. Som bara vill vara HUND, med allt vad det innebär. Det är supervanligt att dessa hundar stämplas som ”rädda” när så inte är fallet, bara för att människan håller fast hunden i en etikett som den inte vill eller behöver ha.

Jag är så glad att Sylvester har fått chansen att leva så tätt inpå andra hundar eftersom han var så illa däran mentalt och verkligen behövde det, och sedan länge hjälper andra hundar att ta sig så långt som han har gjort.

Vilka onödiga etiketter sätter du på din hund?

Mot balans.

Pay & Play!

IMORGON ÄR DET DAGS IGEN!

Sedan januari 2018 har Pay & Play fått fasta dagar, medan själva konceptet fortsätter som tidigare. Första söndagen i varje månad är det Pay & Play kl.13-14 för hundar upp till 25 kg, och den tredje söndagen i varje månad samma tid är Pay & Play öppet för alla viktklasser.

Pay & Play går ut på socialisering för hunden och vägledning för hundägaren. En session är 60 minuter lång och möjliggör ett nyttigt umgänge för din hund och givande coaching för dig på en och samma gång. Vi håller till hemma hos mig i Limmared (om inget annat anges) och har ett stort och varierat utbud av hundar att hålla oss till för att uppnå önskad balans. Hundarna får mingla, leka, sträcka ut eller bara vara bland andra, lära sig att bemöta nya individer (både människor och hundar) på ett sunt och schysst sätt, och hundägarna får lära sig att tolka hundarna samt veta hur och när de ska agera och när man kan låta bli.

Alla hundar som inte attackerar och skadar andra är välkomna! (Och ni som har hundar med detta beteende är välkomna för privatträning istället!)

Fördelarna med detta upplägg är flera:

* Man dyker upp när man kan och behöver inte binda sig till fasta dagar.

* Det finns ingen förbestämd följetång så man missar inget (mer än ett grymt bra träningstillfälle) om man inte kommer varje gång.

* Deltagare varierar från gång till gång vilket ger bättre träning.

* Passet hålls kort men intensivt för att ge både hund och människa bästa möjlighet till positiv exponering men ändå hinna avsluta på topp.

* Man väljer själv vilken träning man vill satsa på.

* Bättre ekonomiska möjligheter till träning för fler.

Så här funkar det:

Pay & Play hålls den första och tredje söndagen i varje månad. Det första tillfället är öppet för hundar upp till 25 kg, och det andra för alla viktklasser. Den som vill komma skickar mig ett pm senast dagen innan och meddelar sitt deltagande. För den som är osäker på om ens hund är en lämplig deltagare så går det bra att fråga mig först.

Kostnad: 300 kr per tillfälle för en person + en hund. Ytterligare person eller hund ifrån samma hushåll, eller deltagare utan hund betalar 200 kr.

OBS! Inga löptikar!

Nästa tillfälle är enligt nedan (se bild). Denna gången är det alltså för hundar i alla viktklasser.

VÄLKOMNA!

Pay & Play!

NU ÄR DET DAGS IGEN!

Sedan januari 2018 har Pay & Play fått fasta dagar, medan själva konceptet fortsätter som tidigare. Första söndagen i varje månad är det Pay & Play kl.13-14 för hundar upp till 25 kg, och den tredje söndagen i varje månad samma tid är Pay & Play öppet för alla viktklasser.

Pay & Play går ut på socialisering för hunden och vägledning för hundägaren. En session är 60 minuter lång och möjliggör ett nyttigt umgänge för din hund och givande coaching för dig på en och samma gång. Vi håller till hemma hos mig i Limmared (om inget annat anges) och har ett stort och varierat utbud av hundar att hålla oss till för att uppnå önskad balans. Hundarna får mingla, leka, sträcka ut eller bara vara bland andra, lära sig att bemöta nya individer (både människor och hundar) på ett sunt och schysst sätt, och hundägarna får lära sig att tolka hundarna samt veta hur och när de ska agera och när man kan låta bli.

Alla hundar som inte attackerar och skadar andra är välkomna! (Och ni som har hundar med detta beteende är välkomna för privatträning istället!)

Fördelarna med detta upplägg är flera:

* Man dyker upp när man kan och behöver inte binda sig till fasta dagar.

* Det finns ingen förbestämd följetång så man missar inget (mer än ett grymt bra träningstillfälle) om man inte kommer varje gång.

* Deltagare varierar från gång till gång vilket ger bättre träning.

* Passet hålls kort men intensivt för att ge både hund och människa bästa möjlighet till positiv exponering men ändå hinna avsluta på topp.

* Man väljer själv vilken träning man vill satsa på.

* Bättre ekonomiska möjligheter till träning för fler.

Så här funkar det:

Pay & Play hålls den första och tredje söndagen i varje månad. Det första tillfället är öppet för hundar upp till 25 kg, och det andra för alla viktklasser. Den som vill komma skickar mig ett pm senast dagen innan och meddelar sitt deltagande. För den som är osäker på om ens hund är en lämplig deltagare så går det bra att fråga mig först.

Kostnad: 300 kr per tillfälle för en person + en hund. Ytterligare person eller hund ifrån samma hushåll, eller deltagare utan hund betalar 200 kr.

OBS! Inga löptikar!

Nästa tillfälle är enligt nedan (se bild). Denna gången är det alltså för hundar upp till 25 kg.

VÄLKOMNA!