Arkiv | september 2013

Nyhet!

Sedan början av september finns Dogs of Pegasus på facebook!

Sidan uppdateras flera gånger dagligen och innehåller tips, råd, diskussioner, olika budskap, riktiga tankeställare, och en massa fina bilder 🙂

”Gilla” sidan för att få automatiska uppdateringar, och var gärna med och kommentera, diskutera, ställ frågor, dela information och boka tid för en konsultation.

Ses där!

På konsultation i Kungälv.

På konsultation i Kungälv.

Lydnad vs Ledarskap

”Innebär en valpkurs att min hund blir balanserad och harmonisk som vuxen?”

Nej, det gör det inte. En vältränad hund är inte nödvändigtvis en balanserad hund, och med det menar jag att det finns gott om exempel på vältränade hundar som t.ex. har svårt för andra hundar, har separationsångest, eller beter sig illa mot gäster i hemmet ändå.

Jag ser det som att hundträning är uppbyggt av människor för människor. Man lär hunden ett verbalt kommando som kan förenkla vissa situationer, och jag ser inget fel i det. Felet uppstår snarare när man förväxlar en lydig hund med en balanserad hund.

Jag arbetar inte så mycket med hundens kropp som jag gör med dess sinnesstämning. För mig är det mindre intressant om hunden står eller sitter eller ligger, jag vill att den ska vara lugn och undergiven – alltså naturligt mottaglig för mina direktiv, och naturligt benägen att lyssna till dem.

Ett exempel är när man matar sin hund. Många begär att hunden ska sitta innan den får lov att gå fram och äta, och så fort den gör det så säger man ”varsågod!”. För mig är det en fysisk övning, inte en mental. Om hundens kropp sitter, men hjärnan fortfarande inte har slappnat av, och därmed stirrar stint på maten, så har man inte fått den att ”gå hela vägen”. Du har alltså inte kontrollerat situationen mer än fysiskt sett.

Om man inte kan kontrollera sin hunds sinnesstämning så får du den bara till att göra det DU vill att den ska göra, inte till att den VILL göra som du! Hänger du med?

Jag föredrar att hunden inte kastar sig över maten för att den vet att man inte gör så, för att den instinktivt håller sig till flockens struktur. Så blir det om jag kan få min hund lugn och undergiven. Om jag däremot bara hänger upp det på ett verbalt kommando och nöjer mig med en fysisk position, så kan jag aldrig lita på att den inte passar på så fort jag vänder ryggen till, vare sig det gäller just i matnings-situationen eller något annat scenario. För mig är inte det tillräckligt bra. Det är mycket effektivare att ha hundens egen vilja på sin sida, än vad det är att kontrollera den enbart med hjälp av ett ord.

Jag tycker att en bra valpkurs erbjuder möjligheten för hund och ägare att komma varandra närmare, och ja, att träna in några kommandon. Det är ju jättetrevligt och behändigt!

Däremot är min uppfattning att om du vill ha en balanserad hund som du kan lita på i alla lägen, med eller utan traditionell hundträning som bonus, så ser du till att bli dess ledare på heltid. Det ena utesluter alltså inte det andra, som tur är.

Räcker det då med att lära sig att leda sin hund och finns det sådana kurser?

Ja, och snart gör det det!

Jag kommer senare i höst att hålla individanpassade kurser, både för valp, unghund, samt vuxen hund. Det är alltid en fördel att förhindra uppkomsten av problem, istället för att bekämpa dem när de väl har uppstått. Vi ses då!

Mot balans,

Alex

Med Cesar Millans unghund, chihuahuan Taco.

Med Cesar Millans unghund, chihuahuan Taco.

 

Förverkligandet av en dröm, steg 1

För en månad sedan kom jag hem ifrån Kalifornien, USA, där jag haft äran att hjälpa till på Cesar Millans Dog Psychology Center hela sommaren. Jag arbetade bl.a. under två Training Cesar’s Way workshops, en i april och en i maj, då människor ifrån hela världen kommer för att fördjupa sina kunskaper om hundpsykologi och psykologisk rehabilitering. Det är samma kurs som jag själv gick i oktober förra året, fast ändå väldigt, väldigt annorlunda. Numera är det Cesar själv som undervisar hela tiden och fler moment har lagts till, så som fårvallning, okopplad socialisering, häst- och lamamöten, löpbandsträning och simning. Eftersom Cesar vet precis vad han gör och är såpass självsäker i sitt arbete, så tilläts många intressanta situationer att uppstå, till elevernas stora förtjusning. Vi människor behöver ofta se för att tro och förstå, och Cesar ställde glatt upp med alla möjliga demonstrationer.

ca

Dog Psychology Center.

Dog Psychology Center.

För min del var det absolut mest fantastiska att få träffa alla dessa människor, och ta del av deras olika berättelser och energier. De två grupperna var som natt och dag, men båda lika underbara på sitt sätt. Det blir många tårar, uppenbarelser, samt en hel del glädje, skratt och kärlek under en så intensiv workshop som denna, och det är nästan magiskt att få bevittna hur de kommer dit med en sorts energi och går hem med en annan.

Majklassen 2013. Ser ni mig? :)

Majklassen 2013. Ser ni mig? 🙂

En del av gänget.

En del av gänget.

Med Luciano Aguilar, en annan välkänd hundtränare.

Med Luciano Aguilar, en annan välkänd hundtränare.

Jag blev också introducerad för vad som närmast kan beskrivas som min själsfrände i en hundkropp, pitbullen Sonic, som jag föll handlöst för vid första anblicken. Jag fick honom som en gåva utav Cesar, men i sista stund visade det sig att Sonic inte får lov att lämna USA p.g.a. ett domstolsbeslut som slogs fast strax efter konfiskeringen av honom i en drogräd. Jag var alldeles förkrossad, men fann tröst i Millennia, den oemotståndliga lilla tik som Cesar gav mig istället. Hon är nu min senaste ambassadör för oönskade hundar som tar revansch och sprider budskapet om hundadoption.

Med min älskling, Sonic.

Med min älskling, Sonic.

Min hjärtegris, Millennia.

Min hjärtegris, Millennia.

Det var väldigt nyttigt för mig att få se hur världens första hundpsykologicenter drivs, allt ifrån ”bakom kulisserna” ända ut till dess beundrare och offentligheten. Jag är omåttligt tacksam för chansen jag har fått, människorna jag har lärt känna, och de kontakter som har uppstått i och med denna helt otroliga upplevelse. Jag har så många ovärderliga minnen som för alltid kommer att vara med mig, och mycket nytt i mitt liv fick inspiration ifrån just den här sommaren… Jag kan också med stolthet tala om att jag har fått ett helt annat perspektiv på det arbete jag gör här hemma, både som hundbeteendespecialist och flockledare. Det var inte alls helt fel att komma ifrån ett tag och se sig själv utifrån och in för en gångs skull! Jag är en perfektionist ut i fingerspetsarna och snålar alltför ofta med att ge mig själv en uppmuntrande dunk i ryggen, vilket det banne mig har blivit ändring på nu! Min flock är bortom fantastisk på alla sätt och vis, och jag är oförskämt stolt över alla mina hundar och det arbete jag lägger ner på att hålla dem balanserade. Det kommer inte gratis! 🙂

Med min fantastiska flock.

Med min fantastiska flock.

Helt nytt och fräscht för i år är mitt omplaceringsprojekt, Jahira Dog Project. Jahira är Cesars sambo, en mycket speciell kvinna som inspirerade den här idén, en som jag fick där jag satt i Santa Clarita under en av mina många reflektionsstunder… Jag tror starkt på att detta kommer att revolutionera sättet det idag görs adoptioner på, en mycket efterlängtad förändring, om du frågar mig. Jag kommer att skriva mer om det alldeles strax, så håll tillgodo!

Mot balans!

Alex

Hänger med Cesars hundar, Junior, Taco och Coco.

Hänger med Cesars hundar, Junior, Taco och Coco, under hans Cinco de Mayo-party.